Finlandssvenska Henrika Andersson har tidigare skrivit barn- och ungdomsböcker. Diktsamlingen Tigerfiskar är hennes debut som poet. Det börjar med en garderobsdörr som öppnas för att hänga in sorgen, men det innebär inte att sorgen försvinner. Det som finns där inne, instängt i garderoben, bubblar och tränger sig på. Boksidorna består av prosalyriska stycken med mycket […][...]

En regnig dag i Paris möter en ung man två främlingar, Jacqueline och Van Bever. Alla tre har tagit sig till Paris med vilja att förändra sitt liv. Vad förändringen innebär är diffust, det viktiga för trion är att inte stanna upp, en otillfredsställelse i nuet är alltid närvarande. De tre personerna uppehåller sig i […][...]

Herregud vad jag hade saknat Jana. Herregud vad jag kommer att sakna Jana tills nästa bok är här. Vi for upp med mor är fortsättningen på Karin Smirnoff debutroman Jag for ner till bror som fick Augustpriset 2018. Det var en bok som gjorde knock out på de flesta som läste den. På mig med, […][...]

”Det är svårt att veta var man ska börja när man ska skriva om Ola Julén.” Så inleder Martin Glaz Serup förordet till diktsamlingen Afrikas verkliga historia och precis så känner jag inför att skriva den här recensionen. Ett problem jag har är att alla verkar hylla boken. Vad är det som går mig förbi? […][...]

Att inte känna sig eller bli betraktad som svensk, men inte heller som somalisk. Att aldrig komma undan den där frågan, ”Men var kommer du ifrån egentligen?” Att bli erbjuden svenska som andraspråk i skolan, men sakna ett förstaspråk. Att samtidigt kunna bygga ett nytt hem, en värld och ett fotfäste, just genom sitt språk. […][...]

Jag har svårt att bestämma mig om konceptet bakom Monster i terapi är genialiskt eller dumdristigt: ikoner ur skräcklitteraturen som blir till tidsresenärer och går i terapi hos en nutida psykolog. Tidsresor är ett koncept som nästan alltid skapar fler problem än de löser (jag tittar på dig, J.K. Rowling!) och hur spännande kan det […][...]

I romanen Byens spor: Ewald og Mai får läsaren känna en familj på tre personer. Mamma Mai, pappa Ewald och sonen Jesper. De bor och verkar i Oslo Vest under de första åren efter att andra världskriget tagit slut. Pappan har jobb på en reklamfirma vars aktuella uppdrag hänger ihop med att Oslo ska fira […][...]

I Ellen Strömbergs andra roman, Klåda, kastas vi rakt in under täcket där huvudpersonen, jag-berättaren Rebecka ligger och kliar sig. Klådan har henne i sitt grepp och attackerar alla delar av hennes stora kropp och den har hållit på över året. Vätskefyllda blåsor i ljumskarna, under brösten – överallt över hela kroppen. Rebecka kan inte […][...]

Jag var oheligt jävla arg när jag läste den här boken. Jag fick lägga ifrån mig den flera gånger för att andas i kvadrat. Fyra sekunder in, lika många ut. En panikångestattackstrategi gammal som synden. Jag har aldrig förstått det där med att man ska sträva efter att vara originell i sitt skapande. Jag kan […][...]

Sex. Död. Religion. Knutby-dramat har allt, och det är just därför som det är svårt att få nog av det. Men frågan är om inte gränsen faktiskt är nådd vid det här laget. Jonas Bonniers Knutby är en dramatiserad version av de händelser som ledde upp till att kvinnan som i media kallades för Barnflickan […][...]