Det finns många olika sätt på vilka man kan läsa en bok, beroende på av vilken anledning man gör det. Att läsa en roman för att diskutera den i ett litteraturvetenskapligt sammanhang och att läsa samma roman för nöjes skull gör att man, antagligen, närmar sig texten på olika sätt. På samma vis blir läsningen […][...]

”Har du hört talas om några vackra kvinnor som har varit lyckliga?” Claire är sexton år och råkar höra en väninnas mamma trösta dottern. Du ska inte vara avundsjuk på Claire, säger mamman. Hon kommer att få det svårt. För Claire är så väldigt vacker. Hon är en begåvad violinist – åtminstone så länge hon […][...]

Karl Erik Matsson, det är hans namn. Han väger åttiofyra kilo och det är en vikt som han på senare år lyckats hålla med ganska blygsamma marginaler också under perioder då han på grund av aptitlöshet, till exempel till följd av stark och koncentrerad medicinering, inte ätit var sig särskilt mycket eller regelbundet.[...]

När Erik och Inga går igenom sin döde far Lars Davidsens arbetsrum hittar de en nyckelknippa märkt ”okända nycklar”. En bild av faderns mani att organisera och katalogisera, men också för vår vilja att förstå och namnge det okända. Det som inte egentligen finns men som vi ändå förnimmer i tillvarons utkanter. Det som hastigt […][...]

Originalutgåvan av Pär Thörns novellsamling En kväll inbillade jag mig att jag var psykiskt sjuk, som omskrevs här av Bo Cavefors i december 2005, är slutsåld sedan flera år tillbaka. Det är synd. Detta märkliga stycke litteratur förtjänar större spridning än vad en upplaga på 350 exemplar tillåter. Formeln vardag + vansinne kan tyckas lättköpt […][...]

Det är datumet som gör bokvalet. Dagen efter Första maj. Det stämmer på något sätt så väl med folkhemsberättelsen om Knut Forsö, självlärd karriärist och sedermera höjdare inom kooperationen. En man som var med och formade det moderna Sverige. Nu ligger han och dör på en underbemannad vårdavdelning alldeles i början av 2000-talet. I Farväl […][...]

Thomas Lynley är, som alla Elizabeth George-älskare vet, en riktig tråkmåns. I denna 700-sidiga tegelsten är han tråkigare än någonsin. Och faktiskt lite korkad. Hur en framträdande brottsbekämpare och problemlösare kan ha svårt att tvätta och torka ett par strumpor övergår mitt förstånd. Finns det något slags svart hål i hjärnan på den engelska överklassen […][...]

Alla på det prestigefyllda konsultföretaget som Lisa får anställning på, efter att ha gått ut Handels i Stockholm, är insecure achievers. Det måste man vara, annars överlever man inte länge där. Det innebär att de alltid gör mycket mer än vad som krävs av dem, utan att förstå det, för att dölja sin osäkerhet. Det […][...]

Filmen är bättre. Den där regeln om att tjusningen med boken jämfört med filmen är att läsaren själv får föreställa sig och fylla i med sin egen fantasi och så vidare – den är alls icke vattentät. Jag har sett No Country for Old Men två gånger och ser gärna om denna stilfulla, mångbottnade Texasaction […][...]

Amerikanska författare är fixerade vid sextiotalet. Philip Roth, Don DeLillo, Joyce Carol Oates – alla återkommer de till detta det mest omvälvande årtiondet i amerikansk efterkrigshistoria, alla använder de denna epok för att berätta om oron i det amerikanska folkmedvetandet. Kennedymorden, Martin Luther King, ungdomsupproret och naturligtvis, det öppna såret alla kan se men ingen […][...]