Hild växer upp i sextiotalets, miljonprogrammens, Sverige. Mala växer upp i femtonhundratalets Stockholm. I Hitta hem följs de åt i sin strävan efter att, ja, hitta hem. Hild är i början av boken i treårsåldern och försöker hitta andra familjer än sin egen att äta middag hos. Sedan följs hon genom år och olika lägenheter, […][...]

Med Eva Swedenmarks Mellan två världar i min hand blir jag plötsligt tretton-fjorton år igen. Jag tänker mig att om jag läst den här boken då hade jag antagligen börjat sympatihata mina egna föräldrar bara för att huvudpersonen Johannas föräldrar är så oerhört korkade ur en tonårings synvinkel. Nyskilda och inte direkt på god fot […][...]

När jag var tretton år tillbringade jag en natt i Bombay. Jag landade sent på natten med min familj på Chhatrapatiflygplatsen och åkte direkt till ett hotell i närheten. Morgonen efter åkte vi tillbaka till flygplatsen. Hotellet tillhörde lyxsegmentet vilket i Indien innebar en personalstyrka lika överdriven i antal som den är artig, en klinisk […][...]

Ståkkålm, 2200-talet. I den demokratiska (läs: styrd av våldsamma gangsters) republiken Hornschtull bor Toff Janne. Där har han bott hela sitt liv, bland ruinerna från det nu mytomspunna antika Svärje, utan att göra något annat med sitt liv än slavarbete, fått stryk, och dövat känslorna med hembränt. Som alla andra som inte tillhör fullmäktiges inre […][...]

På omslaget till Tom Malmquists diktsamling Fadersmjölken syns fyra vita fläckar mot en röd bakgrund. Som om någon spillt sås på en bordsduk eller som spermaklumpar flytande i blod. Det kan också ge känslan av att någonting läcker, som mjölk ur ett otätt bröst eller säd under ett oskyddat samlag. I vilket fall som helst […][...]

Barndomsfantasin W börjar som en dröm om en evig olympiad där allt liv är rättvisa tävlingar, inget annat har någon betydelse, en sorts paradis om man så vill. I Georges Perecs W eller minnet av barndomen (översättning Sture Pyk) handlar vartannat kapitel om jagberättarens barndom och vartannat om fantasilandet, beläget på någon av de tusen […][...]

Sann historia, jag svär: Jag sitter på tunnelbanan och läser Roberto Bolaños 2666 när plötsligt en man kommer fram till mig. ”Du borde inte läsa sånt där.” ”Ursäkta?” ”Sånt där.” Han pekar på omslaget; en Bosch-lik scen med änglar och djävlar och 666 i stora röda siffror. ”Det är inte bra för dig. Vet du […][...]

Med livet framför sig och med madame Rosa vid sin sida som blir mer och mer död än levande för varje sida man vänder, talar romanens huvudperson Momo till läsaren. Han pratar snabbt, han upprepar sig och hoppar över saker. Momos språk är i Bengt Söderberghs vackra och träffsäkra översättning märkligt och tjusande. Det är […][...]

1880-talets Uppsala, och det går fort uppåt för Stig Ekeberg snart efter läkarexamen. Extra ordinarie assisterande stadsläkare, med uppgift att hjälpa till med vissa sysslor av det mer handgripliga slaget, som ordinarie stadsläkare dr Petersén uttrycker det. Sysslorna visar sig vara att övervaka och undersöka stadens prostituerade, så att de inte sprider oönskade sjukdomar till […][...]

Enligt en FN-undersökning om brottslighet som publicerades för ett par år sedan hamnade Skottland längst upp på listan över de i-länder där risken är störst för att bli utsatt för våldsbrott. Lägger man ihop det faktumet med att konstbranschen numera sägs vara den tredje mest omsatta branschen inom den internationella brottsligheten så har Rankin i alla fall statistiken […][...]