Ett ungt par flyttar till sin allra första lägenhet, en etta med balkong och stavparkett i Vanløse, Köpenhamn. Det är ett jag och hennes pojkvän: Bob. Precis som titeln skvallrar om handlar den här boken om honom och vad han gör under de långa, tomma dagarna när jaget är i skolan. Helle Helle beskrivs som […][...]

Malmöpoeten Emil Ahlbertz senaste diktsamling är ett till utseendet tunt och vackert häfte med känsla av gamla tiders morgontidningar. På framsidan står att finna allehanda texter, däribland en om hur boken fick namnet Insändarpoesi: Glädjande nog ska en Sthlms-kritiker ha karaktäriserat Ahlbertz dikter som “insändarpoesi”, en genre kritikern idag anser ha kommit på skam. Här […][...]

Brittiska deckare har framför allt varit en tv-genre för mig – möjligen med undantag för Agatha Christie. En ganska spretig genre, visserligen, där det finns de som är riktigt bra (som Happy Valley eller Scott & Bailey) och de som mest är just trivsamt brittiska, med förtjusande små byar, vackra skogar eller karga kuster, och […][...]

Det finns queer ungdomslitteratur nuförtiden. Någon enstaka bok fanns säkert även när jag var liten, men plötsligt är den en självklar del av barn- och ungdomslitteraturen. Vad hade jag inte gett för att ha fått läsa Att se stjärnor eller Brorsan är kung när jag var liten och försökte bena ut min plats i existensen? […][...]

Oavsett hur mycket man gillar att läsa hamnar de flesta läsare i svackor, när ingen bok riktigt biter. Bok efter bok hamnar på nattduksbordet. Då är det bra att ha författare som Clare Chambers. Att läsa Förläggarens hustru är som att kliva in i en litterär kram. Titeln Förläggarens hustru skvallrar så smått om bokens […][...]

Första kapitlet är vedervärdigt. Det tränger sig på och gör ont att läsa. Ozzie, 14 år, utsätts för övergrepp av den ende grannen som fortfarande pratar med honom och det är vidrigt att läsa. Det är tufft för Ozzie att växa upp i Vresta, där alla vet allt om alla, och det alla ”vet” om […][...]

Truthfully I like to think of M as a girl I met when she was fourteen. That didn’t actually happen, but here, at least, I’d like to imagine it did. We met when we were fourteen in a junior high classroom. It was biology class, as I recall. Something about ammonites and coelacanths. She was […][...]

Att en bok om en hypokondrisk mellanchef på banken, skulle ”urarta” i en sådan skrattfest, hade jag verkligen inte räknat med! Det blev en mycket glad överraskning. Walter är 31 år och har mer av misstag än på grund av kompetens blivit befordrad till en chefspost på huvudkontoret, men tillbringar nästan mer tid på akuten […][...]

Trots att en hel ocean skiljer min verklighet från den amerikanska författaren Tillie Olsens (1912 – 2007) och lite mer än sex decennier passerat sedan novellerna i samlingen Jag står här och stryker (1956 – 1961) kom till känns frågorna som karaktärerna brottas med kusligt aktuella. Ämnen som moderskap, dubbelarbete, kvinnors villkor, skrala pensioner, rasism, […][...]

En kvinna blir tillfrågad att föda sin väninnas barn. Strax därpå dyker pojken upp: den nittonåriga pojkvännen till kvinnan, pojken som gick bort för så många år sedan. Hur kan han finnas igen? Magnificat handlar om dåtid och nutid: om livet som var högst upp i norra Sverige, om livet som är längs Paris ändlösa […][...]