Jag är absolut ingen feel-good-expert, men om det är så här feelgood-slipstenen dras, är jag definitivt med! En söndageftermiddag när jag kände mig både trött och hängig, satte jag mig på balkongen med Ada Westers debut Drömmar till salu. Om man bortser från att jag kokade nytt te, gick på toa och flyttade från balkongen […][...]

När jag slagit igen brittiska Natasha Browns debutroman Samling så slår jag nästan genast upp den igen. Läser om. Sen funderar jag starkt på att läsa den på originalspråket, men den är hela tiden utlånad på biblioteket. Sen låter jag den ligga ett tag. Och jag kan ändå inte riktigt landa i om den är […][...]

Patroklos föds som son till en kung. Redan som nioåring får han följa med till kung Tyndareos hov för att, precis som alla andra män av börd i de grekiska örikena, anhålla om hans vackra dotter Helenas hand. Efter ett förslag från en viss Odysseus bestäms det att Helena själv ska välja sin trolovade och […][...]

I den förra romanen Dagboken jag aldrig skrev fick vår huvudperson ett uppdrag av sin tjugotvååriga dotter att föra dagbok i ett år. En dagbok som skulle berätta om hur det är att vara medelålders och som dottern dessutom glatt meddelar att hon sedan tänker lägga rabarber på. Det som var bokens behållning var hur […][...]

Veronica Clarke går en ljus framtid till mötes. Bra high school-betyg, rankad som årskursens avslutningstalare och på väg mot ett av USA:s allra finaste collage till hösten. Tills ett streck i räkningen uppenbarar sig, högst bokstavligt: en litet rosa streck på en plastbit hon just kissat på. Hon är gravid. När hon berättar det för […][...]

Det började med att vi fick råttor. Jag var tolv och mina föräldrar var odödliga. De såg inte råttorna som ett tecken på något. Råttorna sprang bara omkring bakom socklarna i vårt kök varje natt. De hade gnagt sig in genom glasullen under fasaden, och nu sprang de omkring inne där kökslådorna slutade. Man hörde […][...]

Åh, vad jag kan bli galen av franska författare! Den där lättheten som gör att de mest fruktansvärda händelser kan serveras med vackra ord och någon lätt kladdig livsvisdom. Tragedi på tragedi och ändå en marängtårta med mogen kärlek som kompensation för Gud-vet-allt. Men parallellt med den där frustrationen vill jag bara läsa vidare och […][...]

Ingela Strandberg är en poet att känna sig hemma hos. I hennes senaste diktsamling Ingenstans mitt segel finns teman som hem, eller snarare ursprung, barndom och tillblivelse, frihet och identitet. Delvis tycker jag mig också läsa in ett spår som handlar om avtryck. Och naturligtvis har även de döda en plats här. I de nya […][...]

Deckar- och kriminallitteraturen har, vad jag tycker, ett oförtjänt dåligt rykte idag. Såklart inte hos alla, det är en av de mest säljande kategorierna av böcker, utan av människor som “kan litteratur”. Men att kunna skriva underhållande, och på ett sätt som gör att man inte kan sluta vända sida i boken är det inte […][...]

För det första behöver det påtalas att för att bära titeln ”Kvinnor utan män” handlar Jaskoviaks noveller väldigt mycket om män, och kvinnors relation till män. Detta kan leda till en smärre besvikelse för den som tagit titeln allt för bildligt. Titeln är, får jag lära mig en blinkning till en novellsamling av Hemingway med […][...]