Fannys kille heter Johan, men hennes vänner kallar honom Mister P. P som i Perfect. Alla är avundsjuka och underförstått finns den där känslan av att hon borde vara tacksam hela tiden. Fastän Johan egentligen är långt ifrån perfekt, håller Fanny fasaden, masken utåt. Att vara del av ett lyckligt par. Hon är livrädd att […][...]

15-åriga Hannas mamma är författare och rätt vad det är får hon för sig att det vore enormt tillfredställande att sitta och skriva på landet. Utsikten! Lugnet! Tillhörigheten! ”Där många generationer av kvinnor har gått längs åkrarna, skött sina djur, odlat sin jord, fött sina barn …” Ja, Hannas mamma är romantiker, en opraktisk och […][...]

Majgull Axelsson har skrivit flera uppskattade romaner med några års mellanrum. Mest känd är hon för Aprilhäxan som vann Augustpriset 1997. Förra romanen Is och vatten, vatten och is kom ut 2008. Sedan dess har trenderna i bokutbudet ändrats. Var och varannan författare skriver deckare. Författare skämtar lekfullt med oss läsare genom metaberättande. Visst är […][...]

Det tar lång tid att hitta in i Helena Bobergs debutdiktsamling Repuls. Innanför bokens pärmar är språket instängt och uppstramat, så som poesi kan vara, på gott och ont. Dikten rör sig sällan utanför den värld som jaget har byggt upp i sin relation till duet. När jag läst och lyssnat ett par gånger tänker […][...]

Det är något särskilt med berättelser som ständigt återkommer i nya versioner. Den första version av Teaterbåten jag såg var musikalfilmen från 1951. Där spelar Kathryn Grayson och Howard Keel kärleksparet Magnolia och Gaylord Ravenal och Ava Gardner Julie i överjordisk ljuv Technicolor, med gammaldags übersopranig sopran och ett förlåtande romantiskt skimmer över vad som […][...]

Finländska deckare är vi svenskar inte direkt översköljda av. Därför är det med förväntan jag öppnar Matti Rönkäs dito där jag ligger med min hundvalp i hängmattan i Hälsingland. Intrigen är följande: Sirje Larsson försvinner i villaförorten Baggböle i Helsingfors. Hon är immigrant från Estland och gift med den äldre Arne Larsson. Vad har hänt? […][...]

Vi anlände med Heathroe Express till Paddington klockan 4.50. Jag tog emot en Evening Standard av en tidningsutdelare, och medan vi stod och väntade i taxikön hann jag läsa om ett knivmord ute på Wimbledon Common - utfört av någon som reportern kallade "The Watch Killer", eftersom han tycks ha för vana att lämna ett trasigt armbandsur på sina offer. Jag nämnde ingenting om saken för Maud; vi hade överhuvudtaget inte samtalat mycket under resan och hon tycker inte om att bli påmind om tillståndet i världen. Tycker inte om att bli påmind om mitt tillstånd heller, om man ska vara noggrann, och det är just det som jag bestämt mig för att försöka vara.[...]

Inte mindre än tre böcker har jag recenserat den senaste tiden av manliga författare som avhandlar sitt liv. Det låter mer dystert och navelpillande än det är, men nog kan det ses som en tendens i tiden. När Jenny Tunedal recenserade Lukas Moodysons Döden & co för Aftonbladet skrev hon att jaget är människans mest […][...]

Snygg och populär överklasspojke träffar en inte lika snygg och inte fullt lika populär arbetarklassflicka. Efter att ha tillbringat en natt i ett sjabbigt studentrum i Edinburgh tillsammans blir de oskiljbara och lever lyckliga i alla sina dagar. Nej så bygger man inte upp storyn i en romcom och så berättas den naturligtvis inte i […][...]

Jag går inte alltid den rakaste vägen till mataffären eller till ner till sjön där jag bor. Vägar som är raka är ganska värdelösa, jag förstår inte vägbeskrivningar och ska än mindre ge vägbeskrivningar. Jag har dåligt lokalsinne kort och gott. Trots det hittar jag alltid fram så småningom det krävs bara lite tålamod och […][...]