Konsthistorien känner ett antal konstnärer som varit missförstådda i sin samtid men sedan haft en postum framgångsrik karriär. Till dem hör Hilma af Klint (1862-1944). Det som skiljer henne från de andra är att de tavlor som hennes berömmelse vilar på undanhölls från offentligheten av konstnären själv. Anledningen var att samtiden inte skulle vara redo […][...]

Vad är ett hem? Du målar kanske upp en bild av ditt barndomshem eller nuvarande boende. Det rent materiella framträder för det inre ögat: Väggar, tak, inredning, kanske också en trädgård. För en utomstående blott och bart ett boende bland andra, men för dig som minns är hemmet lika mycket något immateriellt; kanske rentav mer […][...]

Omslaget: Författarnamnet och bokens titel skrivna med gyllene typsnitt som smälter in i en smutsig grön bakgrund. Emellertid är det de tre koltecknade spädbarnen som upptar den omedelbara uppmärksamheten. Tre nakna, försvarslösa och närhetstörstande som nyfödda är oavsett i vilken era de kommit till världen. Stackars eländiga sak! Varför brinner du inte? Herreminje! Veken, veken […][...]

Hemma är teven påslagen. I bakgrunden hör jag Ernst Kirchsteiger säga: ”Det är en så himla häftig känsla.” Samma sak skulle kunna sägas om känslan jag har efter att ha läst boken Horatius – Plocka din dag. Kirchsteiger i all ära och visst, grattis till honom att de lätt kultförklarade sentenserna tryckts på en mängd […][...]

Jag väljer att ta det som en liten glimten-i-ögat-blinkning från slumpen eller författaren själv kanske, att huvudpersonen i De döda av James Joyce (som råkar vara den första bok jag läser för denna sajt) också är recensent. ”Han gjorde det nästan ännu mer för recensionsböckernas skull än för det knappa honoraret” beskriver Joyce Gabriel Conroy. […][...]

Stockholmssnubben Lukas är snart arton bast och ihop med Sam som bor i Göteborg. Nu ska de få tillbringa hela sommaren ihop i en liten fiskestuga tätt intill Vänern. Sam har fått sommarjobb på ett museum i trakten och Lukas ska ägna sig åt en fotokurs på distans. Den lilla stugan får de hyra mot […][...]

Flickor heter en roman, vars inledningsmening låter så här: Så sa Håkansson en söndagsmorgon vid halv tiotiden på järnvägsstationen Falköping Rantens kaffeservering: Det är för att glömma vi måste minnas. Lite längre ned på sidan: För det man inte kommer ihåg det kan man ju inte glömma, sa Håkansson till sin vän. Två manliga kolleger […][...]

De små tingens gud utkom 1997, blev älskad, omtalad och vann det prestigefulla Bookerpriset. Efter det har vi mött Arundhati Roy som engagerad samhällsdebattör och fredsaktivist, men de skönlitterära verken har låtit vänta på sig. I veckorna utkommer hennes andra bok, Den yttersta lyckans ministerium, och Roy är aktuell för höstens bokmässa i Göteborg. Att […][...]

Tisdagen den 18 mars 1919 var det välfyllt på alla uteställen i New Orleans och musiken som spelades var uteslutande jazz. Anledningen till att så många New Orleansbor valde att gå ut just denna tisdagskväll var det brev som publicerats i dagstidningen några dagar innan, ett brev som påstods vara från den massmördare som fram […][...]

Uppriktigt sagt är jag inte helt säker på att jag verkligen läste Vila på gröna ängar, det som då var sista delen i Anne B Ragdes trilogi om familjen Neshov. Det kan mycket väl vara så att jag hann se slutet på tv-serien först, och därmed tappade sugen lite. För det slutade – jaja, spoiler […][...]