Nanna Johansson har de senaste åren etablerat sig i seriesverige med serierböcker som Fulheten och Hur man botar en feminist. Hennes drastiska teckningsstil och sätt att kombinera det fula och absurda med just lagom mycket samhällskritik gör att hennes serier sticker ut. På hemförlaget Galago finns flera andra serier som verkar vilja försöka slå mynt […][...]

Det är inte den första boken som kommer ur #Metoo och garanterat inte den sista men utan att vara en partsinlaga är det nog den som befinner sig mest mitt i, genom sitt användande av konkreta citat från de olika anonyma uppropen. Här blir de till en del av genren vittneslitteratur och det litterära temat […][...]

Jag har aldrig kunnat motstå böcker med en riktigt bra in media res-inledning, så när Små eldar överallt började med ett brinnande hus var jag omedelbart med på tåget. Det pepprades namn och vaga hintar om handling, sen när jag svalt betet slungades jag tillbaka ett år i historien för att få reda på hur […][...]

Det är inte alltid lätt att ringa in böcker i en genre, sätta etiketter på dem, och det går ibland bra att låta bli. Ändå skulle jag vilja påstå att November har trettioen dagar, är en kärleksroman. Längtan efter kärlek är också kärlek. Kärlek som kan göra så ont men som vi ändå inte vill […][...]

Finner man inga beröringspunkter med Allt jag har kvar av livet har man beroende på synvinkel levt ett antingen slätstruket eller mycket bekvämt liv. Bokens spanske författare Elvira Lindo är vid sidan av att vara människa alltså författare men också journalist och manusförfattare. Hon har tidigare skrivit barnböcker och introduceras här för en svenskspråkig publik […][...]

Konsten att förlora kretsar runt två påstådda hemkomster: Ali, som 1962 flyr det nyligen självständiga Algeriet med sin familj för en livstid som ”invandrare” i Frankrike trots att han krigat i fransk uniform och bär franskt pass. Och så Naïma, hans barnbarn som 50 år senare åker ”hem” till Algeriet med bara en handfull arabiska […][...]

En tungt betitlad man framför sina nedlåtande synpunkter på en kvinnas föredrag på en konferens. Hon har ett tydligt minne av vad hon tänkte medan han pratade: Ska inte du ramla omkull nu. Ska inte du trassla in dig i några kablar framme vid projektorduken på vägen ut och ramla och slå i huvudet i […][...]

Sommaren 1980 hade föregåtts av en vinter där Thomas Wassberg stakat pjäxorna av sig och Ingemar Stenmark haft osedvanligt bråttom ned till målfållan. Guld till båda, säkert var löpsedlarna nöjda och belåtna. Två marginalhändelser om man placerar dem i en vidare kontext, men det kollektiva medvetandet har selekterat bort svälten i Uganda, strejken i Gdańsk, […][...]

Efter två år på New York Times bästsäljarlista har Angie Thomas debutroman The Hate U Give fått konkurrens av hennes andra bok, On the Come Up. Medan jag skriver den här recensionen nås jag också av beskedet att även denna ska bli film i regi av George Tillman. Har du inte både sett och läst […][...]

Jolin Slottes och Pauliina Pesonens poesikonstbok består av svarta streck mot vit botten och vita streck mot svart. En del av strecken formar mjukkurvade bokstäver medan andra streck som är mer skarpa och fina utgör bilder. Det är bilder av händer och bilder av träd, en miljö i svart-grå-vit-skala växer fram. Det ljusa mot det […][...]