Novellen Med strömmen är från början publicerad i novellsamlingen Främlingarna (1903). Jag har inte läst hela novellsamlingen men tänker ändå att Med strömmen passar bra in på titeln Främlingarna. I Novellix klassiker-fyra ingår, förutom Med strömmen, Ett dockhem av August Strindberg, Selma Lagerlöfs, Spökhanden och Ella gör sig fri, av Karin Boye. Förlaget skriver själva […][...]

Det kantonesiska ordet för ”ja” är ”hai”. Det kantonesiska ordet för ”fitta” är detsamma, men då betonar man ordet som en fråga. ”Hai?” Den som påstår att mandarin är ett bättre språk än kantonesiska borde lära sig uppskatta den hårfina skillnaden i tonfall och betoning som kan få ett ”ja” att låta som ”fitta”. Jag […][...]

Författaren som kändis är en direkt uppföljning till Fenomenet Ranelid som behandlar Björn Ranelids författarskap. Den här boken breddar perspektivet lite och koncentrerar sig på ytterligare fyra författare: Kristina Lugn, Horace Engdal, Selma Lagerlöf och Jan Guillou (förutom Björn Ranelid). Lite vid sidan av får även den nyligen avhoppade programledaren för SVT:s litteraturprogram Babel, Daniel […][...]

Varje bra skräckhistoria sägs börja med ”Vore det inte kul om…” Vore det inte kul om någon murade in sin rival i källaren, vore det inte kul om det där motellet drevs av en galning med moderskomplex, vore det inte kul om det bodde en tolvårig vampyr i Blackeberg? Där börjar de; problemet är om […][...]

De senaste tio åren har jag flyttat elva gånger, flyttarna hem till mamma i glappen mellan lägenheterna ej inräknade. Jag har bott i allt från kollektiv till studentrum, ensam, som sambo, i andra hand i fullt möblerade lägenheter till inneboende i ett rum på knappa 7 kvm. Det är inget extremt, det är så bostadsmarknaden […][...]

En vän till mig vägrade konsekvent att läsa manliga författare som uttryckt sig om eller behandlat kvinnor illa. (Det reducerar litteraturhistorien ganska betänkligt.) Om någon till exempel sa någonting om Strindberg svarade hon alltid i stil med Du vet väl att han runkade i ett akvarium för att han ville hitta ett sätt att reproducera […][...]

Med ett litteraturhistoriskt översiktsverk i händerna roar det mig ibland att bläddra bak till registret och jämföra bland författarna vem som får mer sidreferenser än den andre. Antalet ger liksom en mer handfast och direkt bild av författarens påstådda inflytande och möjliga status än vad de hermeneutiskt auktoritativa formuleringarna inne i boken gör. Gäller det […][...]

Litteraturprofessor Vivi Edström har tagit sig an en rad stora kvinnliga författare. Efter Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren har turen nu kommit till Jane Austen – men även om Livets gåtor är en underbart fin liten bok, inslagen som den är i Cassandra Austens förtjusande pastellteckning av systern, så håller den inte riktigt måttet. Inte […][...]

Manifestens tid är inte förbi. För en dryg vecka sedan publicerade sju svenska författare ett manifest där de lovade att 2010-talet skulle bli ett berättandets decennium. Slut på förutsägbara språkexperiment, ointressanta formövningar och förklädda självbiografier: Åter till epiken, skanderade författarna och lovade saker hit och dit. Som att inte förpacka sina berättelser i pappkartonger eller […][...]

Än så länge tycker jag att 2009 smakar lite väl bekant. Ekonomisk kris, diverse märkliga ställningstaganden för och emot Förintelsen och så tokkorkade rasistiska uttalanden från samhällets stöttepelare. Har vi inte gjort det här åtminstone en gång redan under min livstid? Själv broderar jag, på grund av slumpen i en passionerad språkhistorielärares gestalt, runor – […][...]