Prologen till Andrea Lundgrens roman Glupahungern är en trolsk sagoskildring med ett bildspråk som skapar associationer till John Bauers målningar. Sammetslen mossa och grönklädda bumlingar, stilla, svart och bråddjupt tjärnvatten, omgivet av höga tallar som en skyddande mur. Och Trädet, det mytomspunna björnträdet, vars gigantiska rotsystem vidarebefordrar pulserande hjärtslag genom skogsmarkerna. Här skildras på ett […][...]

I tidningen Filter läste jag en serieruta av Liv Strömqvist, tagen ur sitt sammanhang men ändå begriplig, där Lussi, en demon från medeltiden, attackerar en piga och frågar henne varför de ej har ”plägat sin sill” i år. Pigan rycker på axlarna och hasplar ur sig ett ”Amen du vet, livspusslet”. Det är roligt, men […][...]

Det viner hårt runt knutarna här i Malmö. Ibland så att fönsterrutorna skakar. Lite för skojs skull, lite av lathet, hänger pepparkakshus-kudden kvar i fönstret och doftar pepparkaka. Jag läser Karin Johannissons Melankoliska rum: Om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid. Det är långt till vår. I Svensk bokhandel läser jag att […][...]

Nästan alltid när det kommer till novellsamlingar poängteras det positiva; att det alltid finns något som tilltalar alla. För de som inte orkar hålla läsintresset uppe en längre tid är noveller perfekta eftersom de är korta och oftast håller ett högre tempo. Gillar man inte inledningen på en novell kan man lätt bläddra fram några […][...]

”Den manliga blicken” är ett väl etablerat begrepp inom olika former av kulturforskning. Det är (den vite, heterosexuelle, och så vidare) mannen som beskrivit världen och människorna, i synnerhet kvinnorna, i vetenskap, litteratur och film genom historien. Kvinnan har varit objektet, för blicken, för lusten, för alla möjliga känslor; mannen den som begär, iakttar, definierar. […][...]

Snön faller i sakta mak utanför fönstret och solen strålar. Det är kallt och flera vänner längtar till sommaren, men själv bryr jag mig inte så nämnvärt. Idag är ju skrivdag! Jag ska vara i min roman större delen av dagen, med böcker är det ju så. Att vare sig du skriver eller läser har […][...]

Den danske psalmförfattaren Grundtvig talar i en av sina psalmer om ”den eviga växlingen här”. Med det avser han då detta förgängliga jordiska liv, där inget är beständigt men allt förgängligt och underkastat den växling som har som yttersta konsekvens att vi alla, utan undantag, en gång skall dö. Hur minns vi de som gått […][...]

Hur mår den samtida svenska skräcklitteraturen? Det är en angelägen fråga och ett bra sätt att svara på den är att läsa novellsamlingen De odöda, som enligt baksidestexten, samlar ihop några av våra mest framstående spänningsförfattare. Så när jag sätter mig ner med den blir syftet mer att använda texterna som någon form av litterär […][...]

- Det går aldrig an att spela kort här i rummet (…). - Å varför inte? - Jo, om någon av de spelande gör det minsta fel, det allra obetydligaste knep, kommer det en hand och lägger sig bredvid honom. - Vad för en hand? - En gammal, gul hand med tunga diamantringar på de […][...]

Novellen Med strömmen är från början publicerad i novellsamlingen Främlingarna (1903). Jag har inte läst hela novellsamlingen men tänker ändå att Med strömmen passar bra in på titeln Främlingarna. I Novellix klassiker-fyra ingår, förutom Med strömmen, Ett dockhem av August Strindberg, Selma Lagerlöfs, Spökhanden och Ella gör sig fri, av Karin Boye. Förlaget skriver själva […][...]