Snön faller i sakta mak utanför fönstret och solen strålar. Det är kallt och flera vänner längtar till sommaren, men själv bryr jag mig inte så nämnvärt. Idag är ju skrivdag! Jag ska vara i min roman större delen av dagen, med böcker är det ju så. Att vare sig du skriver eller läser har [...]

Den danske psalmförfattaren Grundtvig talar i en av sina psalmer om ”den eviga växlingen här”. Med det avser han då detta förgängliga jordiska liv, där inget är beständigt men allt förgängligt och underkastat den växling som har som yttersta konsekvens att vi alla, utan undantag, en gång skall dö. Hur minns vi de som gått [...]

Hur mår den samtida svenska skräcklitteraturen? Det är en angelägen fråga och ett bra sätt att svara på den är att läsa novellsamlingen De odöda, som, enligt baksidestexten, samlar ihop några av våra mest framstående spänningsförfattare. Så när jag sätter mig ner med den blir syftet mer att använda texterna som någon form av litterär [...]

- Det går aldrig an att spela kort här i rummet (…). - Å varför inte? - Jo, om någon av de spelande gör det minsta fel, det allra obetydligaste knep, kommer det en hand och lägger sig bredvid honom. - Vad för en hand? - En gammal, gul hand med tunga diamantringar på de krokiga fingrarna och med [...]

Novellen Med strömmen är från början publicerad i novellsamlingen Främlingarna (1903). Jag har inte läst hela novellsamlingen men tänker ändå att Med strömmen passar bra in på titeln Främlingarna. I Novellix klassiker-fyra ingår, förutom Med strömmen, Ett dockhem av August Strindberg, Selma Lagerlöfs, Spökhanden och Ella gör sig fri, av Karin Boye. Förlaget skriver själva [...]

Det kantonesiska ordet för “ja” är “hai”. Det kantonesiska ordet för “fitta” är detsamma, men då betonar man ordet som en fråga. “Hai?” Den som påstår att mandarin är ett bättre språk än kantonesiska borde lära sig uppskatta den hårfina skillnaden i tonfall och betoning som kan få ett “ja” att låta som “fitta”. Jag älskar kantonesiska. På [...]

Författaren som kändis är en direkt uppföljning till Fenomenet Ranelid som behandlar Björn Ranelids författarskap. Den här boken breddar perspektivet lite och koncentrerar sig på ytterligare fyra författare: Kristina Lugn, Horace Engdal, Selma Lagerlöf och Jan Guillou (förutom Björn Ranelid). Lite vid sidan av får även den nyligen avhoppade programledaren för SVT:s litteraturprogram Babel, Daniel [...]

Varje bra skräckhistoria sägs börja med “Vore det inte kul om…” Vore det inte kul om någon murade in sin rival i källaren, vore det inte kul om det där motellet drevs av en galning med moderskomplex, vore det inte kul om det bodde en tolvårig vampyr i Blackeberg? Där börjar de; problemet är om [...]

De senaste tio åren har jag flyttat elva gånger, flyttarna hem till mamma i glappen mellan lägenheterna ej inräknade. Jag har bott i allt från kollektiv till studentrum, ensam, som sambo, i andra hand i fullt möblerade lägenheter till inneboende i ett rum på knappa 7 kvm. Det är inget extremt, det är så bostadsmarknaden [...]

En vän till mig vägrade konsekvent att läsa manliga författare som uttryckt sig om eller behandlat kvinnor illa. (Det reducerar litteraturhistorien ganska betänkligt.) Om någon till exempel sa någonting om Strindberg svarade hon alltid i stil med Du vet väl att han runkade i ett akvarium för att han ville hitta ett sätt att reproducera sig [...]