Villfarelse. En oriktig uppfattning. Eller inbillning, missuppfattning, vanföreställning. Men vem bestämmer vad som är den riktiga uppfattningen? Kan man vara säker på vem som är helig och vem som är en sköka? Vems uppfattning är det som gäller i dag och vems i morgon? Villfarelser. Bland annat en facebook-sida med (i skrivande stund) 160 000 […][...]

Redan vid första anblicken av omslaget på boken Blybröllop känner jag mig som läsare lite kluven. Är det här en deckare eller någon form av feelgoodroman? Ett brudpar mot mörk bakgrund; hon i vit brudutstyrsel, han i mörk kostym, sittande runt ett bord med en enormt stor rödrosa blomma. Hon ser ner och skriver något […][...]

Shakespeare. Ständigt denne Shakespeare. Han kunde konsten att beskriva situationer när människor hamnade i avgrunden på grund av sina egna lögner och handlingar. Ta bara Hamlet som av en vålnad får höra att hans farbror Claudius tillsammans med hans mor Gertrud har förgiftat fadern som nyss begravts. Ian McEwan, den produktive brittiske författaren, gör i […][...]

Kamerorna är på jämt, både fasta övervakningskameror och fjärrstyrda drönare, inte på grund av statens krav på insyn i privatlivet (även om det onekligen underlättar) utan av egen fri vilja. Det är ju viktigt att dela, att synas, att ha en reflektion i världen omkring sig. I en nära framtid där sociala medier tagit det […][...]

Margaret Atwoods senaste roman The Heart Goes Last har fått ett anslående yttre av Pei Loi Kuay med bland annat ett snitt i orange, och volymen sticker verkligen ut även bland en mängd andra böcker på Foyles i London. Själva berättelsen, som utspelar sig i en nära framtid där fattigdom och hopplöshet sprider ut sig […][...]

Jag växte upp på Franquins serier. Inget ont om Tintin, men jag var ett Spiroufan, och senare ett Gastonfan. Det fanns alltid en liten galenskap i Spirous äventyr, som blommade ut fullt i kontorsslackern Gastons eviga kamp mot att behöva lyfta ett finger. Så när jag på 90-talet fick låna en gammal svensk utgåva av […][...]

Jag ska erkänna att jag är lite nervös när jag börjar läsa den här romanen. Jag oroar mig för att Annika Lantzs sylvassa och supersnabba ordflöde, det som är så kännetecknande för henne, ska tappa kraft i skrift. Att det ska märkas en skillnad i tempo, och kanske även i skärpa, när orden formuleras (och […][...]

Bränn biblioteken är brinnande het, det känns som om den skrevs i förmiddags och att läsaren fått den i sin hand samma eftermiddag. Romanen tar upp allt det som aktuellt precis just nu: pk eller inte pk, hen, Fremskrittspartiet, privatiseringen, det politiska klimatet och så vidare. Det är en ironisering över idag, över våra stora […][...]

Om man gjorde ett sådant där Mannen på gatan-reportage och frågade folk vad de tänker på när de hör ordet ”statistik” så skulle förmodligen ganska få svara ”humor”. Åtminstone om de aldrig stött på Tobias Boströms form av statistik. På Nöjesguidens hemsida har Boström tydligen kommenterat nyhetsflödet sedan ett par år tillbaka och i Statistik […][...]

I Dostojevskis Bröderna Karamazov finns ett kapitel där Ivan, den intellektuelle brodern, läser upp en berättelse han själv skrivit för sin fromme broder Aljosja. Berättelsen handlar om hur Jesus återuppstår i det gudfruktiga Spanien på 1500-talet men där ställs inför inkvisitionen och döms till att brännas på bål. När Adolf Hitler plötsligt återuppstår i det […][...]