Att gå skrivarkurs är numera bara ett av många sätt för författande människor att bli del i en skrivande gemenskap. Författarhandledning och gestaltningsövningar i all ära, men just den skrivande samvaron med andra, är en av de återkommande fördelarna människor i min närhet brukar ange när vi diskuterar skrivarkurser. Och jag är överens med dem. […][...]

Äntligen stod prästen i predikstolen. Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett Höganäskrus i en svångrem om halsen. Döden kom med ölbil. Det är lite ont om sådana där riktigt klassiska inledningsmeningar i svensk litteratur, de där som sparkar in dörren, stampar in utan att ta av sig storstövlarna och slår sig […][...]

Henrik Berggren, historiker och journalist som bland annat varit ledarskribent på Dagens nyheter, skriver en biografi över Olof Palme, vår mest omdebatterade (men samtidigt hyllade) socialdemokratiske ledare någonsin. Bara här blir det intressant. Boken Underbara dagar framför oss är en tegelsten, och DNs ledare har åtminstone de senaste åren varit blåare än blåast. Kanske är […][...]

Noveller när de är som bäst: vardagligt mystiska, koncisa och poetiska. Så skrev undertecknad en gång på dagensbok.com om Peter Törnqvists novelldebut Fältstudier. Det är fortfarande en oerhört språkligt begåvad och mogen debut, allvarsam och mjuk. Med stor respekt för naturen, landsbygden och dess folk är den skriven. Nu blev jag besviken. Törnqvists romandebut Kioskvridning […][...]

”Det är inget farligt, han sover ju”, säger Lena Nyman när hon smyger genom faderns lägenhet tillsammans med några kamrater i Vilgot Sjömans Jag är nyfiken – gul från 1967, och demonstrerar. ”Du, farsan! Det är inbördeskrig i Spanien! Det är kravaller i Ådalen, de håller på och skjuter en massa arbetare!” Ingen reaktion. ”Storstrejk!” […][...]

Maja städar trappor och kontor. Hon börjar jobba klockan tre på natten. Hela semestern har hon inte råd att ta ut. Hon måste ju ändå gå till Socialen ibland, när inte pengarna räcker till de fem barnens grundläggande behov. Hon är ”låglönare”. Ändå orkar hon på något sätt engagera sig i vad som händer i […][...]

Man får nog säga att finansministern gjorde bort sig. I november 1969 gick Gunnar Sträng till attack mot Sara Lidmans rapportbok Gruva – ”alls icke representativ för förhållandena uppe i LKAB”. Människorna kring gruvorna i Kiruna och Svappavaara, menade Sträng, var ”indignerade över den här presentationen av sin arbetsplats som här alldeles oförhappandes har ramlat […][...]

Jag antar att de flesta generationer skymtar något romantiskt hos tiden strax innan de föddes. Det man inte har erfarenhet av står en fritt att fantisera om. Själv föddes jag 1980 och tycks aldrig upphöra att fascineras av 70-talet. Det idealistiska 1970-talet. Exotiskt! Inget var väl mer tabu under tiden jag växte upp än att […][...]

Det lär vara Sara Lidmans mor som har gett upphov till Rönnog Martinson i Lifsens rot. Till den hårda modern hade Lidman ett komplicerat förhållande och Rönnogs vassa slutenhet och grämelse, inte minst sedan hon blivit gift och fått en dotter, gör henne inte alltid lätt att komma inpå livet. Men ska man nu läsa […][...]

Ingenting är så farligt som begåvning. Att vara med på noterna, att förstå musiken men inte kunna leva den är delvis vad Juloratoriet handlar om. Aron och hans son Sidner blir varse hur ett ögonblick kan fortgå ett helt liv då deras hustru och mor omkommer. Kärleken blir ett förstörande medel för dem båda, verklighet […][...]