Rysk litteratur förknippas med giganter som Solsjenitsyn, Pasternak, Bulgakov, Platonov, Dostojevskij. De flesta av dessa (med undantag för Dostojevskij, vilket väl säger sig självt) behandlar på olika sätt villkoren för det dagliga livet under Sovjetunionen, där varje dag, särskilt under 1930-talets terrorår, kunde vara en kamp för överlevnad – särskilt om man var en konstnär […][...]

Min Sasjenka! Volodenka! De är kära. Sådär brinnande, allomfattande förstagångskära, där allt man någonsin tänkt och upplevt och varenda lilla detalj av livet handlar om den andre. Där allting är kroppar och hjärtan och ögon och smeknamn och fokuseras genom den där linsen som säger ”du finns, och därför finns jag”. Jag har lagt mig […][...]

Moskva och Petersburg var för drygt hundra år sen städer av politiskt och kulturellt virrvarr. Men de var också hemvist för symbolister som Vladimir Solovjov, Andrej Belyj och Emilij Medtner. I Poesi och psykiatri – 16 essäer om det förra sekelskiftets ryska symbolistkultur har Magnus Ljunggren, professor emeritus i rysk litteratur vid Göteborgs universitet och […][...]

Att se bilder på hur statsminister Reinfeldt ägna sin fritid åt att böja järnbitar, jaga björn eller simma fjäril i iskalla floder skulle inte bara te sig märkligt utan även vara ganska kontraproduktivt i syftet att locka de åtråvärda mittenväljarna till Sveriges nya arbetarparti. Men att se hans ryske motsvarighet berätta om att han på […][...]

Kan ni tänka er något torrare än en bok om rysk litteratur, skriven av en doktorand i rysk litteratur? Har inte allting sagts redan om Tolstoj, Gogol, Tjechov och grabbarna? I så fall har ni fel. Besatta är Elif Batumans berättelse om livet som ung turkisk-amerikansk doktorand vid Stanford University, och om de människor hon […][...]

Varje år dödas enligt International Press Institute omkring hundra journalister världen över på grund av sitt arbete. Bland de mest namnkunniga finns den ryska journalisten Anna Politkovskaja, vars skarpa journalistik har funnits tillgänglig på svenska i närmare ett decennium – senast aktuell med artikelsamlingen Sanningen – inget annat som kom ut i höstas. För fyra […][...]

Metro 2033: Den sista tillflykten känns som en väldigt rysk bok, karg, korthuggen och väldigt intensiv (eller åtminstone enligt min uppfattning om hur en rysk bok är). Det är full fart redan från sidan ett och ända till slutet, nästan så mycket fart och action att det påminner om ett dataspel- vilket inte är något […][...]

Det var med romanen Doktor Zjivag, som Boris Pasternak fick sin berömmelse. Men huvudsakligen och ursprungligen var han poet. När han började skriva den självbiografiska prosatexten Lejdebrev i slutet av 1920-talet, hade han givit ut flera diktsamlingar. Första delen av Lejdebrev publicerades i tidskriften Zvezda 1929. Men fortsättningen trycktes inte förrän 1931 i tidskriften Krasnaja […][...]

När Anna Politkovskaja skrev Putins Ryssland 2004 skulle Vladimir Putin just inleda sin andra period som Rysslands president. När jag skriver det här är denna andra period nyligen avslutad. Rysk president är numera Dmitrij Medvedev, en ny generation politiker som beskrivits som en mer liberaldemokratisk ”vd för AB Ryssland”. Men Putin finns kvar vid makten […][...]

Av årets utgivning lär I det heliga Rysslands tjänst stå oöverträffad när det gäller råhet, grotesk och dystopi. Moskvafödde Vladimir Sorokin, av vilken Blått fett och Is tidigare utgivits på svenska, är i hemlandet erkänd provokatör och tabuöverskridare. Och inte att undra på. Att döma av senaste verket vet han att ta ut svängarna: här […][...]