Varje person presenteras med namn (ofta i diminutiv), ålder när kriget kom, och nuvarande yrke, som för att redan från första början slå fast att åtminstone den här fyraåringen växte upp till en, åtminstone dugligt, fungerande vuxen. Det är inte nödvändigtvis en tröst. Varför berättade jag detta för er? Nu tycker jag att det är […][...]

Det är de märkliga tecknen i en anteckningsbok hemma hos en skolkamrat som redan från första mötet fångar en tolvårig Bengt Jangfeldt. Tecknen är kyrilliska, språket är ryska och ska bli ett bärande inslag i den blivande författarens och översättarens liv. Ju mer jag läser böcker från språkområden som visserligen kan vara stora men som […][...]

Få saker är möjligen så förknippade med öststaterna som att stå i kö. Eviga, inte sällan fruktlösa köer för livsmedel och andra förnödenheter. Också Lidia Tjukovskajas roman Det tomma hemmet är fylld av köer, men här köar inte kvinnorna för bröd eller kött. Här är de mödrar och hustrur och vänner som köar för att […][...]

Om ni inte redan sett den, leta upp Grigorij Tjuchrajs film Ballad om en soldat från 1959. En ung sovjetisk soldat får mitt i fälttåget mot tyskarna en kort permission för att kunna hälsa på sin mor, och ägnar hela permissionen åt att försöka ta sig hem genom det gigantiska krigsdrabbade imperiet, bara så att […][...]

Hur lång tid tar en revolution? Att döma av titeln på den brittiske historikern Robert Service bok Ryska revolutionen 1900 – 1927 närmare tre decennier. För Service är revolutionen snarare än en enskild händelse en process. Om något poängterar han snarare kontinuiteten, likheterna mellan tsar Nikolaj II:s Ryssland och Lenins och Stalins Sovjetunionen: Utsikterna att […][...]

Ett par år efter Tjernobyl-katastrofen medverkade en vän till mig, då åtta, nio år, i ett radioprogram som inleddes med ”den dagen kommer Lisa aldrig att glömma” och handlade om hur katastrofen påverkade oss i Sverige. Men eftersom katastrofens inverkan även i de mest nedsmutsade delarna av Sverige (vilket skall vara norra delen av Gästrikland) […][...]

Om optimismens och framstegens 1800-tal slutade 1913 så slutade storkrigens och diktaturernas 1900-tal 1989, säger allmän visdom. Muren föll, de förtryckta klippte bort symboler ur flaggorna, experimentet dömdes ut som misslyckat och så startade vi om. Nu var alla (alla européer, i alla fall) fria och kunde leva sina liv så som de alltid velat, […][...]

De berättar sina historier, en och en, små nedslag i historien. Hon som följde sin man ut i kriget för att de inte kunde vara ifrån varandra, och som stred vid hans sida tills han stupade. Vi firade vårt bröllop i skyttegraven. Inför en strid. Men jag sydde mig en vit klänning av en tysk […][...]

Vid den ryska revolutionens utbrott tar Vladimir Majakovskij till sitt vapen – pennan – för att kämpa för socialismen. Det resulterar i politisk poesi, revolutionspoesi, och politiska pjäser vars like sällan skådats. De här dikterna och pjäserna kommer med tiden att förunna honom en plats bland diktens giganter, och många har väl åtminstone hört brottstycken […][...]

Ryssland runt sekelskiftet 1800/1900 var ingen utopi att leva i och inte mycket gjordes av statsledningen för att förbättra de rådande förhållandena i landet. Fattigdomen var utbredd, svält var vanligt förekommande bland befolkningen och på det stora hela låg landet långt efter de Västeuropeiska staterna vars utvecklingskurva såg betydligt gynnsammare ut på de flesta områden. […][...]