Det går väl knappast att skriva om Björn Ranelid utan att nämna språket. Redan på pärmens insida får jag reda på att "ingen skriver vackrare prosa". Kanske stämmer det till och med. Den är så vacker att jag tycker den kan kallas poesi. Tillsammans med de korta kapitlen gör språket Bär ditt barn som den […][...]
























