Katerina Janouch brukar svara på sex- och samlevnadsfrågor i tidningar och egna böcker. Nu ska Janouch berätta om hur det är att önska sig en dotter. Hon har själv fött fyra söner i rad och fick sedan till slut en dotter. Så när Helena i Dotter önskas föder två söner i rad och längtar förtvivlat […][...]

Jorden finns inte mer. Inte efter Kvantumbomben 2015, när en partikelaccelerator i Texas gick upp i rök och efterlämnade ett hål genom vilket fem andra verkligheter började sippra in. Det som var Jorden blev Otopia, nu en mötesplats för människor, elementarer, demoner, alver, faeries och väsen från Thanatopia där bara dödingar lever. Mellan dessa verkligheter […][...]

Det är en omsorgsfull roman med en känsla för detaljer Abraham B. Yehoshua har skrivit om Jochanan Rivlin, professor i Mellanösternstudier vid universitetet i Haifa, och hans fru, domaren Hagit. Visst kräver denna tegelsten sin läsares tålamod; det långsamma berättartempot gör inte Den befriade bruden till någon sidvändare precis. Men efter en onödigt lång startsträcka […][...]

Det fina med diskjobbet , är att jag själv inte är där. På ett sätt. Jag är alltid den avhoppade statskunskapskillen. Jag får såklart utskällningar titt som tätt. Kockar med oflyt slår gärna vilt omkring sig. Men utskällningarna är inte svåra att ta, jag är ju inte där. Jag ska ju iväg. Per Johanssons debutroman […][...]

Fyrländerna ligger i krig med enorma insekter, en kamp som har pågått sedan lång tid tillbaka och som nu håller på att förtära kejsardömet. I spetsen för kampen mot fienderna finns Kretsen. Femtio personer som av Kejsaren blivit utvalda för sina olika, men likväl exceptionella, talanger och gjorts odödliga för att deras kunskap aldrig ska […][...]

Terry Pratchett är alltid Terry Pratchett. Efter 21 romaner om Skivvärlden – på originalspråket är de uppe i något trettiotal – vet man (fast jag måste erkänna att jag inte läst någon majoritet av dem) ungefär var man har honom och alla hans knasiga karaktärer. Och konceptet börjar minst sagt kännas lite trött. I Jingo […][...]

Om man heter Robin illustrerar precis allting jag gillar med ungdomsböcker. Det är en kort bok, med stor stil, och är man läsvan läser man ut den på bara någon timme. Men den är ingen bagatell. Allt är viktigt, varje ord. På enklast tänkbara sätt skriver Ylva Karlsson om så skriande smärtsamt viktiga saker. Det […][...]

En idealgestalt räcker. Det är den sanning Martin Tistedt bevattnar med Lux Aeterna. Och den behöver inte vara något mer än mänsklig för det. Det räcker att ha en bra idealgestalt. Don’t just do it, overdo it. Lux Aeterna slår ner på pulpeten från den förvirrade och saggiga saggigheten och upp krälar ett liv som […][...]

I ett försök att sortera tankarna och om möjligt finna några ledtrådar till händelsernas utveckling skriver Eva brev till sin älskade man. Breven blir en djupdykning i deras gemensamma historia och hennes skoningslösa granskning är sträng, i synnerhet mot henne själv, nu ska även de mest smärtsamma familjehemligheterna fram i ljuset. För hur kunde deras […][...]

David Toscanas Klagosång över Miguel Pruneda är en bok om döden. Allmänt har den fått ett rätt bejublande mottagande, men själv kan jag inte se den stora tjusningen. Här har vi grannen och tillika före detta tjurfäktaren som avlidit och bevaras i sitt formalinfyllda badkar. Vi har kyrkogården med krymplingen i barnvagnen och skelettet efter […][...]