Margit Silbersteins biografiska berättelse Förintelsens barn handlar om hur det är och har varit att vara barn till överlevande efter Förintelsen. Att överleva något som nästan var en omöjlighet att överleva – att ofta vara den enda överlevande av en hel stor familj, släkt, civilisation – blev för många ett livslångt trauma och påverkar efterlevande […][...]

Athena Farrokhzad och den rumänska författaren Svetlana Cârstean befann sig 2012 på en översättarworkshop. Cârstean kan inte svenska, Farrokhzad inte rumänska. Ändå slutade det med att de översatte varandras diktsamlingar (Skruvstädsblomman och Vitsvit) till svenska respektive rumänska. Trado är en förlängning av deras kollaboration. Trado är uppbyggd som ett altarskåp, där varje insida bär en […][...]

Det händer kanske extra ofta på sommaren att jag förälskar mig i böcker. Kanske är det värmen som gör det, kanske det tillåtande ljuset. Men allra mest tror jag det handlar om tempot. Stillsamheten som alltid kommer, oavsett om jag arbetar eller har möjlighet att vara ledig. Den som låter mig läsa, stanna upp och […][...]

Det finns många böcker där barn till överlevande från nazisternas läger har frågat ut sina föräldrar och sedan skrivit en bok som i huvudsak berättar föräldrarnas historia. Inte sällan blir dessa berättelser till vad Imre Kertész kallar lägerkitsch: istället för att berätta om alla som dog så blir det en berättelse om de som faktiskt […][...]

1900-talet led ingen brist på tragedier, och det märks i litteraturen – speciellt den som utspelar sig runt andra världskriget och fascismen. Som sig bör. Vi behöver komma ihåg de där historierna; Anne Frank, Vita rosen, Oskar Schindler, De fattiga i Lodz, Är detta en människa etc – inte minst nu när det snart inte […][...]

Det viktigaste vittnet i den västerländska historien är Jesus. Han vittnade om Gud, men när han gjorde det vittnade han också om sig själv. Vi kan bara veta att Jesus vittnade sant genom att vända oss till Gud. Men vi kan bara vända oss till Jesus för att veta vad Gud säger om Jesus vittnesmål. […][...]

I Imre Kertész’ tankesamling Galärdagbok som utgavs i början på nittiotalet (till svenska 2001) skriver han: ”Vad jag än tänker på, tänker jag alltid på Auschwitz. Allt annat tycks mig dumt jämfört med det.” Ja, det är klart, tänker jag själv och lägger Mannen utan öde ifrån mig. Med den erfarenheten i bagaget blir alla […][...]

Det finns en viss sorts litteratur vars upphovsmän drivs av andra bevekelsegrunder än lusten att berätta, längtan att skriva eller uppgiften att förklara. Jag talar om den personliga vittnesbörden från människor som av en eller annan anledning befunnit sig i utmarkerna av mänsklig civilisering. Ingen annan historisk epok torde ha genererat fler exempel härav än […][...]

Karoline har tagit studenten. Hennes första riktiga förhållande har tagit slut. I ett första försök att stå på helt egna ben ger hon sig ut på en tågluff i Europa, för att upptäcka världen och hitta sig själv. I stället för det äventyr resan skulle bli befinner sig Karoline plötsligt i en nedgående spiral av […][...]