Har du nån gång sett ett lejon i bur? Har du sett hur det går fram och tillbaka längs gallret, fram och tillbaka… Det här är första gången jag på allvar läser Rainer Maria Rilke. Den modernistiske poeten har varit död i 95 år. Men trots att många av hans dikter är ännu äldre är […][...]

Tiden går så fort och samtidigt inte alls. Det är svårt att förstå att det redan är åtta år sedan Yahya Hassans extremt uppmärksammade poesidebut, och att det snart gått ett år sedan hans alltför tidiga bortgång. Hassan var endast 18 år när hans första bok, Yahya Hassan, publicerades. Poesidebuter brukar varken väcka stor uppmärksamhet […][...]

Den chilenska nationalblomman copihue är återkommande i Lizette Romero Niknamis debutbok De försvunna. Det är en blomma med röda (eller ibland vita) klockor, hemmahörande i den Valdivianska regnskogen som finns i södra Chile och på gränsen in i Argentina. Att just en slingrande klätterväxt är en av de saker som väver samman den här prosalyriska […][...]

Jag börjar läsa Anne Boyers prosadiktbok med ganska höga förväntningar. Det är väl ofta dumt, men svårt att undvika. Det engelska originalet hyllades när det kom ut för några år sedan, och ja men läs bara titeln! Den bådar gott vad gäller både tema, ton och stil. Men det börjar alltså … rätt platt? Där […][...]

Till världen föds en flicka år 1942 i en liten by på Island och får namnet Hekla eftersom hennes far är besatt av vulkaner. Fyra år senare får vulkanen Hekla ett utbrott och fadern tar sig dit, mycket nära, med vulkanens namne, sin lilla flicka. Fadern förskräcks och hans fascination inför den vilda skönheten får […][...]

För de flesta har det inte blivit den sommar vi tänkte oss. Istället för några sommarveckor hemma i Sverige och en resa till den nordamerikanska västkusten har jag blivit kvar i Toronto. Istället för att resa tillbaka hit med väskor fyllda med svenska böcker engagerar jag tullen som aldrig förr med bokpaket som de utan […][...]

Poesi är ofta alldeles för svårt och otillgängligt för mig. Men så är det inte när Rupi Kaur skriver. Då är dikten lätt att ta till sig och går att relatera till. Framförallt är den väldigt vacker. Solen och hennes rosor är Rupi Kaurs andra diktsamling, en efterföljare till Mjölk och honung, som jag gillade […][...]

Omvärlden börjar få upp ögonen för vad som kommer från Sydkorea. I år fick filmen Parasit av den sydkoreanske regissören Bong Joon-ho inte mindre än tre Oscarstatyetter, bland annat var det den första icke-engelskspråkiga film någonsin som fått det för ”Bästa film”. Inte undra på då att man blir nyfiken på barnboksförfattarinnan JiHyeon Lee från […][...]

När man är död är man sannerligen död och skiter i hur ledsen man var medan man gick omkring här på jorden och såg dum ut. (Ur slutdikten i ”Hundstunden” av Kristina Lugn) Kristina Lugn är död men hon kommer samtidigt alltid att finnas. I höstas var jag på författarsamtal kring boken ”Alla kan dö” […][...]

Som betydligt yngre slyngel vet jag att jag klippte ut bilder på Ann Jäderlund ur DN:s kulturbilaga, bara för att jag tyckte att hon var så snygg, men det mörka korta lite lockiga håret, fräkniga kinderna och de nästan outgrundligt mörka ögonen. Det kanske är ett provocerande ytligt och manschauvinistiskt sätt att närma sig poesi, […][...]