Jag gillar omslaget till 90-talstjejernas feministbibel framför andra, Fittstim. Inte bara för att estetiken är så omisskännligt in-your-face-90-tal. För mig har den också alltid fångat något grundläggande hos feminismen. Bilden av den vanvettigt obekvämt rakade bikinilinjen förkroppsligar på något sätt kopplingen mellan ideologiska system och trivial vardag. Vi har den här föreställningen om att män […][...]

Antologin Happy, happy – en bok om skilsmässa har redan innan recensionsdatum väckt en hel del debatt. Jag har hunnit läsa den och bli genuint glad och inspirerad innan jag stöter på dessa andra reaktioner. Sitter ganska förbluffad framför datorn och läser och lyssnar på det ena hätska påståendet efter det andra. Borde kanske inte […][...]

Emma är en trettioplussare som inte trivs i sitt eget skinn. På ytan är allt nästan perfekt: Hon är tillsammans med Jimpa, som hon träffade när de gick arkitektutbildningen tillsammans. De har en fin lägenhet och en stor umgängeskrets. Det enda som fattas är ett barn. Trots åratal av schemalagd kärlek och provrörsbefruktningar har det […][...]

Jävla sjuttiotalister. Ni är ena förbannade snorungar hela högen. Ni vet inte ett skit om någonting och ändå är ni så fulla av er själva att ni håller på att spricka. Något fel gjorde vi när vi monterade ihop er. Normala människor tar det lite lugnt och ägnar en tanke åt någon annan ibland. Men […][...]

Jävla sjuttiotalister. Ni är ena förbannade snorungar hela högen. Ni vet inte ett skit om någonting och ändå är ni så fulla av er själva att ni håller på att spricka. Något fel gjorde vi när vi monterade ihop er. Normala människor tar det lite lugnt och ägnar en tanke åt någon annan ibland. Men […][...]

Är böcker en konstnärlig frizon, kan en författare behandla ett tema hur som helst? En bok är ett avgränsat och slutet universum. Så vad kan jag göra när jag smäller ihop bokryggarna efter avslutad läsning och har känslan av att något skaver. Det finns ingen allmän reklamationsnämnd för böcker, du kan inte hävda att du […][...]

Fredrika och Ingrid-Marie är halvsystrar, och huvudpersoner i Pernilla Glasers roman Om natten. Trots att de är uppväxta i samma familj har deras liv tagit helt olika vägar. Ingrid-Marie, som är den äldre, är helt ensam och drivs framåt av sin längtan efter döden. Den yngre Fredrika är hennes motsats. När det tar emot för […][...]

Det första jag gjorde när jag fick denna rosaglammigt stiliga bok i händerna, var att läsa fel. Min stackars sönderfestade hjärna läste titeln ”Partyprinsessans bok”. Jag tänkte att det var någon med kunskap om mig och mitt liv som sett till att den hamnat i just mina händer. Nu var ju inte sanningen så finurlig, […][...]