År 1992 genomfördes vad som sägs ha varit världens hittills största konferens: Rio-konferensen, Earth Summit, FN:s konferens om miljö och utveckling. Toppmötet blev på många sätt en stor framgång, större än vad många nog hade förväntat sig. Under mötet antogs den omtalade Rio-deklarationen, om att man ska verka för en hållbar utveckling. Man arbetade också […][...]

I dagens läge finns det väl inte många som ifrågasätter att vi behöver en hållbar utveckling, och att vi alla på sätt och vis sitter i samma båt. Det betyder att alla också borde dra sitt strå till stacken för att se till att vi verkligen uppnår en hållbar utveckling. En av de sektorer som […][...]

Ända sedan Columbus dagar har Västindien/Karibien förknippats med paradisöar och långa, soliga sandstränder. Barbados, Bermuda, Bahamas… vad tänker man på om inte just turistparadis? Någon kanske kan tänka på Kuba – och de associationer som det ger för var och en. Men det är just dessa förenklingar som Gilmore vill försöka krossa med den här […][...]

Once again I tried committing suicide – this time by wetting my nose and inserting it into the light socket. Unfortunately, there was a short in the wiring, and I merely caromed off the icebox. Still obsessed by thoughts of death, I brood constantly. I keep wondering if there is an afterlife, and if there […][...]

Kapitalismen har alltid haft en tendens att breda ut sig. Djupare in i samhällen, och även en geografisk utbredning – så till den grad att vi idag kan tala om en global kapitalism. Somliga ser det här som en välsignelse; i kapitalismens spår följer marknadens effektivitet och valfrihet – somliga menar till och med demokrati. […][...]

Vi lever i Fästning Europa. Det har kanske aldrig någonsin varit så svårt att ta sig över fästningens murar, som det är idag. Och murarna beväpnas av polis, tullare och kustvakter som försöker bekämpa alla som kommer utifrån, utan de rätta summorna pengar, eller de rätta kontakterna. Men det här är inte något annat än […][...]

När Humphrey Bogart i rollen som Philip Marlowe i filmen The Big Sleep från 1946 frågade flickan i bokaffären om hon verkligen behövde de där glasögonen så svarade hon att, nej, inte nödvändigtvis och tog så av sig dem och släppte ut håret, för att på så sätt både han och vi som åskådare skulle […][...]

Ett ”Kittel-monster”, flärpar att dra i, snurrmojänger att snurra, det kittlar. Dra i fler flärpar, det skuttar fram ett moster, det kittlas. Tihi, tihi… En vinglande apa, en jagande pingvin och höns som säger ”cluck, cluck, cluck”, det kittlas. Fjädrar under min näsa, under mina tår, jag nyser, jag fnissar. Är du kittlig? Det kittlar […][...]

Internationell solidaritet är ju ett väl beprövat slagord på olika vänsterdemonstrationer. Alla kan det. Men hur många lever verkligen efter det? Och framförallt: hur många använder internationell solidaritet, som den andra delen av slagordet lyder, som en ”kampenhet” för arbetarklassen? Förmodligen är det inte så många som kan stoltsera med några vidare erfarenheter på det […][...]

Torsten Jurell är stor och kraftig med rakat huvud och stålblick. Han tränar karate. Ingen man skulle vilja hamna i ett knytnävsslagsmål med precis. Jag brukar se honom när jag går längs Rörstrandsgatan. Han är svår att missa. Står nästan alltid och pratar med någon. Oftast klädd i svart, ibland med sin purpurfärgade rock flackande […][...]