Ett erkännande: jag har pluggat både psykologi och litteraturvetenskap, men får ändå regelbundet klia mig i huvudet över Till det omöjligas konst: Essäer om litteratur och psykoanalys. Terminologin är krävande och skiftena mellan tolkningsnivåerna är hastiga. Sammantaget kan essäerna sägas kretsa kring litteraturens relation till det som egentligen inte låter sig fångas i en språklig […][...]

Anders Johansson är en av landets skarpaste litteraturvetare. I sin senaste bok Nonfiction (2008) skrev han en ruskigt smart essäistik om allt från stilen i porrnovellen till Gilles Deleuzes teorier om språkets ”stammande”. Med en språklig elegans i klass med Horace Engdahl och en förmåga att vrida resonemangen ett varv till gjorde han läsaren i […][...]

Sprang över tidskriften 10-tals (före detta 00-tal) första nummer igår på lunchen och blev lycklig över hur fullspäckat och läsvärt det var. Det är fokus på förändringen, nyskapandet och visionerna om det som ska komma med detta nya decennium. Jag fastnade såklart genast i intervjun med Sara Stridsberg, få trollbinder mig som hon gör. Den […][...]

De senaste åren har jämställdheten på och runt våra teaterscener debatterats i flera olika sammanhang och precis som med litteraturen är fördelningen mellan könen sned, sned, sned. Fler kvinnor än män har intresserat sig för att gå på teater, fler kvinnor har velat spela teater – men på de professionella scenerna dominerar männen stort. De […][...]

På 1700-talet skrev man fortfarande naturvetenskapliga avhandlingar om vampyrer, om ”verkliga fall” där någon stackars sate, företrädesvis på den östeuropeiska landsbygden, fick skulden för oförklarliga dödsfall eller andra störningar. Nu hör ju inte Anna Höglunds Vampyrer till dem, men den tar sitt avstamp i 1700-talets vampyrdebatt och i de litterära storhetstider som skulle följa, ända […][...]

Litteraturvetenskap A, så heter den kurs som jag våren 2007 påbörjade mina universitetsstudier med. Litteraturens historia i världen hette den bok som kom att prägla den våren mer än någon annan. Boken blev mitt uppslagsverk och min sanningssägare ur vilken jag okritisk sög upp all den information jag kunde tänkas behöva för mina studier. Såhär […][...]

Att ”sanna historier” säljer råder det knappast någon tvekan om. Bokmarknaden har under de senaste decennierna fullkomligt svämmat över av dem. Men vad är det egentligen som gör de där berättelserna så lockande? Det frågar sig litteraturvetaren och gymnasieläraren Annette Årheim i sin avhandling När realismen blir orealistisk. Litteraturens ”sanna historier” och unga läsarens tolkningsstrategier. […][...]

När J K Rowling slog igenom med böckerna om Harry Potter för en hoper år sedan väckte litteraturprofessorn Harold Bloom ont blod genom att drastiskt uttala att skulle ungarna läsa sådan skit var det bättre om de inte läste alls. Det är förstås en mycket korkad åsikt i förhållande till de flesta moderna teorier kring […][...]

Redan innan 00-talet nått sitt slut var vi fullkomligt nedlusade med listor över vad det egentligen gått ut på. Tusen svenska klassiker satte klassikerstämplar på titlar från 2009 redan under hösten. Men vilken etikett ska vi klistra på 00-talet? Den frågan ställer Anders Rydell i inledningen till antologin Noll Noll i ljuvligt pastor Janssonsk stil […][...]

Ofta numera tänker jag att det här är den enda typen av litteraturhistoria man borde läsa – den uppriktigt subjektiva och selektiva sorten. Aldrig de andra lömska jävlarna, som en gång för alla vill slå fast att X antal vita medelklassmän är vad som utgör Litteraturen och därmed basta. Göran Greiders Vem är rädd för […][...]