Det här är alltså historien om ett av världens absoluta största band, så som de själv vill berätta den. Till skillnad från den biografi om Keith Richards som även recenserats här, rör det sig om en auktoriserad biografi, där bandmedlemmarna framställs så som de sjäva vill bli sedda. Och det märks. Problemet med icke auktoriserade […][...]

Tio år efter att boken kom ut på engelska har nu vad som kallats för punkens bibel kommit på svenska. Alla New York-scenens centrala gestalter finns här i närbild: Ramones, New York Dolls, MC5, Iggy Pop, Patti Smith och så vidare. Boken är ihopvävd av en enorm mängd intervjuer – allt från bandens frontfigurer till […][...]

Alla vet att han var tjock, vild och skrev visor. Antalet visor överstiger 300, därtill gav han ut flera diktsamlingar, översatte och tolkade, medverkade i filmer och teateruppsättningar, samt efterlämnade ett ansenligt gäng schyssta anekdoter – ja, han hann med mycket under sitt 50-åriga liv, Cornelis. Och om något hann han förankra sig som en […][...]

Det vore synd att påstå att Keith Richards är den skickligaste gitarristen i rockhistorien. Eller den smartaste textförfattaren. Eller den bästa förebilden. Än sen? Han behöver inte sådant. Keith Richards är urtypen, definitionen för Rockstjärnan, den Lord Byron-aktige galningen som skriver låtar som ”Satisfaction” i sömnen (när han någon gång sover). Som rör sig som […][...]

Jag tror jag kan spela på den nu. Hur stämmer man den? När Charles Mingus självbiografi kom på svenska 1981, nästan tre år efter hans död och tio år efter originalet, anmäldes den i de flesta stora tidningar. Den store diaboliske jazzmusikern och orkesterledaren berättade om sitt liv, från en hård och kärlekslös uppväxt i […][...]

Slaveriet avskaffades i hela USA 1865. Alla svarta människor i hela landet skulle nu vara jämställda och ha samma möjligheter som de vita. När folkmusikexperten Alan Lomax stötte ihop med McKinley Morganfield alias Muddy Waters i Mississippi 1941 levde sångaren som skulle komma att bli fadern till modern blues- och rockmusik i princip som livegen. […][...]

Någon sade att kalla kriget inte vanns för att USA var först med att uppfinna vätebomben eller månraketen, utan elgitarren. Du kan inte i längden undertrycka ett folk om de ser att motståndarna har rock’n'roll, tajta jeans och långt hår. Om väst hade Beatles, Stones och Zeppelin, vad hade egentligen öst att sätta emot? Amerikanen […][...]

Om du just idag har råkat sitta med Göran Greiders och Mikaels Strömbergs bok Men först lite musik!, illustrerad av Joakim Pirinen, i dina händer, kan det mycket väl vara så att du igår fick boken i julklapp. En trevlig sådan om du är det minsta intresserad av musik. Och om du sedan mitt i […][...]

För många Beatlesfanatiker kom Yoko att bli ett skällsord. En gammal vän till mig kallade alltid en av sina bästa vänners flickvän för Yoko. Hon hade kört ner en kil i deras vänskap på samma sätt som Yoko Ono ansågs ha gjort mellan John Lennon och övriga medlemmar i The Beatles. Å andra sidan hävdar […][...]

Strangely, I became more bookish And my home and study meant more to me As I considered the circumstances of my death – Iggy Pop Eftersom det kom upp i tråden om musikers litteraturpreferenser började jag fundera lite om det här med vad som händer när pop- och rockmusiker börjar inspireras av något de läst. […][...]