”Konst för konstens egen skull” är en gammal devis som inte stod särskilt högt i kurs på 1960- och 70-talen. Konsten, menade fler och fler, verkar alltid i ett sammanhang, i samhället. Och om den inte ifrågasätter eller till och med försöker omstörta det samhället, så verkar den istället bevarande, passiviserande eller fördummande. Progressivt eller […][...]

Hela 1990-talet tillbragte jag på Roskildefestivalen. Nåja, en vecka, mer eller mindre, om året, men ändå. Jag hade armbanden kvar året om, längtade varje år, och de sista åren sov jag också tillsammans med en massa kompisar, precis som Linn Strømsborg i denna hyllning till festivalernas festival (för oss skandinaver, då). Jag märker att tiderna […][...]

Acrassicauda är ett band från Baghdad, Irak. De är klart influerade av västerländska band som Metallica och i viss mån Slayer, med en hel del progressiva inslag. Men samtidigt är de så mycket mer än så. De är ett band från Irak. Ett land sargat av tyranni och invasion och allehanda galenskap. Att det överhuvudtaget […][...]

Någon gång i min ungdom tyckte mor min att jag var lite väl engagerad i mina idoler. Hon borde ha fått läsa den här boken, så skulle hon ha fått perspektiv på engagemanget. Coco Moodysson har skrivit och ritat en bok där berättarjaget, 39 år, sitter, ”rakt upp och ner”, och berättar för sångaren Robert […][...]

Jag har alltid gillat Patti Smith som sångerska och med låtar som ”Because the night”, vilken jag tyvärr nyligen såg henne slakta i ett videoklipp, och ”Rock and roll nigger”, går det inte att missta sig på hennes talang, även om nu Springsteen skrev den förstnämnda. I Just kids berättar hon om sina ungdomsår i […][...]

Jag upptäckte The Sweet någon gång under mitten av 80-talet genom en kompis’ kusin som tyckte att vi borde lyssna på ”Sweet Fanny Adams”. Det blev ett kärleksfullt möte med denna brittiska glamgrupp, som så många gånger förkastats av recensenter och den hippa kultureliten. Bandet upplevde en väldigt stor succé under några år på 1970-talet […][...]

Stikkan Anderson dog den 12:e september 1997 hemma i lägenheten och hittades av sin dotter Marie. Han låg orörlig på köksgolvet iförd Adidasbrallor. Här tar boken sin början och sätter tonen direkt för den kommande läsningen av denna fantastiska berättelse om den lille killen från Hova som kom att bli större än störst i främst […][...]

Jag såg fram emot den här boken. Den lät intressant och spännande i förhandssnacket och förlaget Premium Publishing har tidigare producerat helt fantastiska böcker i nostalgins tecken. Bäst så här långt är utan tvekan den stora boken om tidningen POSTER som kom ut för något år sedan. ABBA i Amerika är främst en fotobok som […][...]

Det är lika bra att nämna det på en gång: Andres Lokkos samlade verk är två tegelstenar som uteslutande handlar om popmusik. Det kan vara de bästa 1600 sidor som skrivits om popmusik på svenska, men är man inte intresserad av popmusik kan man lika gärna sluta läsa här! För trots att det här och […][...]

Jag gillade alltid Lennart Persson. Han skrev bra och framstod alltid som en stor och snäll nallebjörn när han gästade något tv-program och uttalade sig om sin stora kärlek till musiken. Han var oerhört kunnig om mycket och kunde sin musikhistoria utan och innan. Denna bok kom att bli hans sista. Han gick tragiskt bort […][...]