När jag var liten brukade alla barn på gården leka att vi var på rymmen, hemlösa eller andra katastrof-situationer som översvämning, vulkanutbrott och liknande. Alla lekar slutade med att vi satt ihopkurade i den lilla dungen bakom radhuset, där det växte vinbär (utmärkt proviant) i den stora kombinerade rutschkanan-lekstugan eller bakom den stora stenen i […][...]

”Ankfett!?” Min kompis tittar misstroget på mig – som om jag inte vore riktigt klok. ”Men det ska tydligen vara helt fantastiskt! Jag måste prova,” svarar jag medan jag försöker surfa mig fram, via min iPhone, till Malmös ankfettsnirvana. Min kompis skakar på huvudet och muttrar att jag ”måste sluta hänga med näsan i kokböcker, […][...]

Tareq Taylor har inte försökt modernisera de klassiska maträtterna, de känns å andra sidan inte heller omoderna. De känns precis rätt i tiden. En vanlig myt, så etablerad att den tycks ha blivit sanning säger att vi lagar middag i endast 14 minuter en vanlig kväll. Den siffran är kanske inte så sann men de […][...]

När jag fick antologin Ätstört i min hand ville jag direkt låna och läsa den. Jag sträckläste boken och blev väldigt berörd. Det kändes otroligt befriande att läsa så många texter som handlade om kroppsnormer och ätstörningar kopplat till feminism. Tyvärr är vi nog många kvinnor och tjejer som har eller har haft en störd […][...]

Läs inte den här boken nu! Inte mitt i den stora ätarhelgen! Men leta upp den när du lite lagom uppsvullen i januari undrar vad det egentligen var som slank ner. Och varifrån alla dessa läckerheter kom. Och framförallt hur djupt ditt så kallade ekologiska fotavtryck blev under helgen. Det här är en deprimerande läsning, […][...]

Att det pågått en ganska livlig debatt om Elin Eks Supertanten här på dagensbok.com under hösten har väl ingen missat? Det började med att Ingrid skrev en krönika om boken. ”Bort med tassarna från tanten” skrev hon och menade att boken förenklar bilden av tanten genom sina tantquiz och beskrivningar av hushållsarbete. Hon skrev ”Och […][...]

I en nyutkommen filmdokumentär om schackgeniet Bobby Fischer bygger man upp dramatiken på att ett schackparti kan liknas vid ett krig där ett viktigt moment är att förstå sig på sin motståndare och hur han eller hon tänker. Halvvägs in i dokumentären frågar man Fischer vad han anser om den psykologiska krigföring som uppstod i […][...]

Passande nog går jag in på en krog i Prag, beställer en öl och en osttallrik, och slår sedan upp denna bok som inleds med artikeln om absint. Denna dryck är det många ungdomar som har åkt just till Prag för att pröva, eftersom det ryktats att den varit förbjuden i andra länder, även i […][...]

Det började i en läsecirkel jag var med i. En av deltagarna pratade alltid om maten i de böcker vi hade läst. Jag brukade inte tänka så mycket på den, men hon var alltid där med hur den beskrevs, och hur karaktärerna förhöll sig till den. Efter ett tag insåg jag också vilken betydelse det […][...]

Det finns två stora problem med Äta djur. Det första är att Jonathan Safran Foer inte äter djur, det andra är att vi läsare gör det. Mot slutet av boken gör Safran Foer en vettig uppdelning mellan dem som fokuserar på djurens rättigheter och dem som fokuserar på djurens välmående. I den första gruppen tycker […][...]