Jag tar ett djupt andetag och gör mitt bästa för att glömma det-där-som-hände-i-somras. Om jag inte tänker på det, finns det inte, tänker jag och går in i klassrummet. För en idiotisk sekund lyckas jag nästan lura mig själv att allting är glömt och förlåtet. Något som det såklart inte är. Så fort de får […][...]

De nummerlösa. De lever i stadens yttersta zon, en plats där staten upprätthåller kontrollen, men knappast människovärdet. De överlever på kriminalitet, på småjobb, på att rota i soporna eller på att sälja det lilla de har, sina kroppar. Få skulle sakna dem om de försvann. Det är också vad som händer de nummerlösa tonåringarna Maya […][...]

Hur blir man som man blir? Varför? Eller snarare, hur slutar man vara den man varit och blir någon som liksom kan fungera i samhället, i sin familj? Om man aldrig gått från barn till tonåring, utan snarare från barn till psykfall? Aldrig har varit någon normal tonåring? Vad nu det är? Ramona är sexton […][...]

Vinden viner grå och syndig utanför fönstret. Jag hör barnens skratt på innergården, som vore det fortfarande i sin ordning att leka utomhus, men vinden säger något annat. Det grå som hukar sig över lägenheten och, om jag inte tänder lampan, förstummar och skiljer ut denna enda dator som ljuspunkt i tillvaron, säger något annat. […][...]

Det var en ovanligt trött bokmässa för min del, av någon anledning orkade jag inte med lika mycket som jag brukar. Men här kommer mina tio i topp, utan inbördes rangordning: foto: Carl-Michael Edenborg. 1. Möte med Carl-Michael Edenborg, redaktör för Vertigo. Jag har skrivit en erotisk roman som han har den goda smaken att […][...]

Jacky är fjorton år och skulle egentligen ha börjat nian nu. Istället slussas hon till ännu ett ungdomshem, den här gången den slutna avdelningen Tallen, och får där börja åttan igen. Till skillnad från de andra tjejerna på Tallen har Jacky en pappa med fint jobb och mycket pengar, och Jacky har en bakgrund som […][...]