Det spelar ingen roll hur många gånger man har varit på Bokmässan tidigare det är fortfarande lika förvirrande och lika många intryck. Trots det har fredagen visat sig från sin finaste sida med författarsamtal, seminarier, möten, böcker och massor med kaffe. Här följer vår dag i bilder! Maria Sveland med sin nya bok Att springa […][...]

Det finns en ny, politisk teater som har liksom smugit sig på. Som inte reser runt med tältprojekt eller paraderar med röda fanor, men som är förvånansvärt öppet politisk. Briljant. Jag har tänkt på det ganska ofta i teatersalongerna de senaste åren, senast häromdagen på dramatiseringen av Maria Svelands roman Bitterfittan. Det är en konkret, […][...]

En fras återkommer så fort jag pratar med någon om Erica Jongs kultförklarade Rädd att flyga, som jag antikvariatsfyndat för några veckor sedan: ”Jag skulle väl inte direkt säga att det är en bra bok, men …” Men. Jag fortsätter att prata om den, fundera på den. Till saken hör förstås att Rädd att flyga […][...]

En mormor är en komplicerad företeelse. Å ena sidan oproblematiskt trygga händer ur barndomsminnena – eller också inte – och å den andra hela det där livet som man sällan vet särskilt mycket om, eller som bara gradvis går upp för en. Att världen och människorna som format en faktiskt haft ett liv innan man […][...]

Som många andra läste jag Fräls oss ifrån kärleken som tonåring och var helt fascinerad över att man kunde välja bort kärleken, till och med argumentera mot den. Efter en uppväxt av prinsessor, Disney, Dirty Dancing och Pretty Woman fick man plötsligt lite alternativ. Själva idén, att det är kärleken i sig det är fel […][...]

Folket i källaren handlar om Klara, en ung isländsk kvinna som lever ett nyidealiskt medelklassliv: hon arbetar som illustratör och bor ihop med den framgångsrika och intelligenta Svenni. Boken utspelar sig under en kväll när de har en liten fest i den luftiga, perfekt inredda lägenheten, men Klara ägnar tiden mer åt funderingar kring allt […][...]

Maria Svelands romanfigur Sara åker till Teneriffa för att få tid ensam från sin son och sin man. Hon dras med svår skuld för att hon ens behöver denna egentid, och med ilska och bitterhet över att hennes man inte tycks känna den skulden och därmed tycks kunna vara en bättre förälder. Bitterheter gäller både […][...]