Sextiofyra sidor tunn. Svart omslag och en bild som ser ut som någon sorts akvarellteckning med svarta färgstråk som rinner in i varandra, som vatten, eller som någon sorts flytande själar. ”Till Lyosha och dom andra ensamma pojkarna” står det på sidan innan själva historien börjar. Jag har inte läst något om boken innan och […][...]

Det tycks vara oundvikligt att prata om form när det kommer till Malte Perssons nya bok Underjorden. I recensioner pratas det om form. I intervjuer pratar Malte Persson också mest om form. Mer bestämt om sonetten, som är det versmått han använder för sin poesi i den här boken. När jag pratar med mina vänner […][...]

Du får vara publik. Du är inbjuden. Det kostar bara respekt. Jag vill att vi är snälla mot varandra. Så står det i baksidetexten till [betongpelarägd]. Det är ett rimligt avtal mellan författare och läsare, jag kan gå med på det. Men det betyder inte att jag måste tycka om dikterna. Jag måste inte tycka […][...]

Hon och jag ser in i varann. Som att klättra uppför de vilt blommande sluttningarna utan att känna det minsta trötthet. Vi är på djursidan, välkomna, åldras inte. Så skrev Tomas Tranströmer i Sanningsbarriären 1978 och 33 år senare går Alex Shulman och ger ut en bok vars titel är en parafras på Tranströmers ord. […][...]

Jag vet inte varför det dröjde så länge innan jag läste Colosseum Kolosseum. Den svarta gummiboken införskaffade jag på bokmässan i september, det är ett halvår sedan. Och redan då var jag ivrigt sugen på att få sätta tänderna i den. Men inte. Visst bläddrade jag i den, fram och tillbaka, kände på den, läste […][...]

Jag var tonåring i förorten och har glömt hur jag först kom i kontakt med Lukas Moodysson och hans poesi men jag minns hur drabbad jag blev. Liksom febrig och förälskad. Hur jag skyndade till den lilla bokhandeln där jag tidigare beställt Michael Strunge och nu bad dem ta hem Lukas tredje diktsamling, Evangelium. Hur […][...]

Författare beskriver ofta sitt skrivande som omväxlande eufori och ångest. Som skrivande människa känner jag igen mig i den ganska slitna beskrivningen, för precis så är det! Och det där ruset när allting flyter, när språket bär sig själv och jag bara är ett ett medium för att få ut berättelsen, orden, till skärmen. Igår […][...]

Hej dagensbokvänner! Idag firar vi i redaktionen Världspoesidagen med att samla våra svenska och internationella poesifavoriter, så om du törstar efter poesi är det bara att välja och vraka. Dessutom har Sofia läst The Carrie Diaries, av Candace Bushnell till idag. Om vem Carrie var innan hon blev Carrie. Det är en ungdomsbok fylld av […][...]

Idag firas den tolfte världspoesidagen som är FN:s sätt att uppmuntra till poesi. Världspoesidagen firas runt om i världen och uppmärksammas förstås även här hemma i Sverige. Stadsbiblioteket i Stockholm bjuder på lunchpoesi och till kvällen blir det poesifestival ledd av Athena Farrokhzad på Kägelbanan med tema migrationer. Medverkar gör bla Hanna Hallgren, Khashayar Naderehvandi, […][...]

[...]