Det här är en fantastisk bok. Vi möter det bästa i en svensk barnbokstradition där man tar barn på allvar och vrider och vänder på psykologiska grundord som ensam, dum och obetydlig. Men vi möter också en inriktning på språket, man går på upptäcksfärd bland ord. Första bokens – detta är den andra – diskussion […][...]

Under kort tid har jag läst två barnböcker av två av Sveriges absoluta finförfattare. Lotta Olsson debuterade som 20-åring med en samling sonetter (efter det är man alltid fin). Malte Persson var några år äldre när han gav ut den speedade, postmodernt intellektuella Livet på den här planeten. Lotta Olssons Konstiga djur är en fantastisk […][...]

Är det bra att vara konstig? Är det trist att vara normal? Och är inte alla ganska konstiga egentligen? Det är ju knappast frågor med en åldergräns. Önskan att på en gång sticka ut och att vara som alla andra följer nog de flesta av oss hela livet. I Konstiga djur har författaren Lotta Olsson […][...]

Inget är så viktigt för svensk litteratur som Augustpriset. När vinnaren utses den 21 november är den en säker julklapp under alla svenska granar. Kanske är det för att bokutgivningen är rekordstor och djungeln allt svårare att ta sig igenom när man försöker hitta en riktigt bra roman. Ett traditionsrikt pris av en påläst jury […][...]

Jag måste erkänna att jag är svag för sådana här tilltag. Lotta Olsson, som är mest känd som en av Sveriges främsta författare av dagsverser, har i sin senaste bok använt sig av ett hederligt gammalt versmått. Vi är inte bortskämda med dikter skrivna på bundna versmått, så när någon har skrivit en sonettkrans blir […][...]

Bonniers har alltsedan 1994 utgivit debuterande poeter i serien Ny lyrik, ett par tre titlar om året i pocketformat. Detta eftersom nästan all poesi är förlustaffärer för förlagen, debutanter i synnerhet. Många av namnen faller snart i glömska, om de överhuvudtaget läggs på minnet, andra får en ny chans som etablerade poeter med inbundna diktsamlingar, […][...]