Först är det bara några bokstäver. Ljud. Ett O som täcker hela sidan. Ett Iii! Ett vi. Det lilla barnet för vilket mamman och inte minst bröstet är hela världen. Så växer barnet. Språket. Världen. Först är det mamma och pappa som får namn. Lampan. Katten. Enkla substantiv, men också nya världar att utforska. Lite […][...]

Den som har läst Lena Sjöbergs bilderböcker Under ett rabarberblad och Tänk om…vet att hon har en förmåga att väva samma djur, natur och mänsklig vardag på ett alldeles särskilt musikaliskt sätt. Nu kommer Nattvisa, som även den är skriven på rim och nyansrikt illustrerad med bilder som rymmer såväl naturens gång som stadsliv och […][...]

Poesi för småbarn, kan det vara något? En poesiskeptiker kanske kan känna sig tveksam, men faktum är att de flesta små barn väldigt tidigt tycks börja uppskatta såväl ramsor som sånger på rim. Därifrån är steget inte långt till de rimmade verserna med finurliga vardagsteman i Lotta Olssons och Charlotte Ramels ”Liten-svit” som nu kommer […][...]

Här är orden som kan skildra allt vi ser, förstärka, mildra. Ord till gräl och poesi, där de är, är också vi. Raderna står att läsa i Lotta Olssons och Olof Landströms Mitt bland stjärnor, som hör till några av förra årets finaste bilderböcker. Olsson och Landströms är inte ensam om att ha gett ut […][...]

Jag läste Lotta Olssons debut, diktsamlingen Skuggor och speglingar, när den kom 1994 och fascinerades och imponerades av hennes förmåga att skriva perfekta sonetter och samtidigt berätta en historia – som var benhårt förankrad i myten men samtidigt brände till i nuet. Sedan fortsatte jag läsa vartefter hon gav ut diktsamlingar, en roman och böcker […][...]

När jag var liten slutade världen vid bron mellan vårt bostadsområde och resten av världen. Där bortom fick man inte gå själv och det var ganska oklart vad som fanns där. Jobb och andra vuxensaker. Det var förstås inte den enda plats vi kände till, men jag kan fortfarande tänka mig den världen liksom utskuren, […][...]

Bokmässan är som Roskilde för litteraturSverige, minus leran. Typ så, ser jag att Jenny Jägerfeld har skrivit som status innan jag ger mig iväg med tåget på torsdagen. Och nog ligger det ganska nära sanningen. ”Det är märkligt”, säger Anna Carlén, när vi ses några dagar senare för välbehövlig lunch på pizzerian utanför mässhallarna. ”Hur […][...]

Mot livet, mot döden, och tillbaka till liv igen. Innan döden. Halva året ljus och halva året mörker. Lotta Olsson lånar livet och myten om Persefone som fond för ting som kränger och svänger innanför pannben och bröstben. Inom dessa sfärer, samhållna av skickligt svepande terziner diktar Olsson som rinnande vatten, eller tysta andetag om […][...]

Bokveckan sparkades igång med dunder och brak igår när Augustprisnomineringarna presenterades. Har du missat vilka som blev nominerade kan du läsa om några av dem här. Och här på dagensbok.com fortsätter resten av veckan i samma takt. Till imorgon har Björn läst Hans Falladas Ensam i Berlin. En storartad mångbottnad motståndsthriller från Hitlers glansdagar, som […][...]

Torsdagen på mässan inleddes med en klassisk invigning av de nordiska kulturministrarna och den vinnaren av nordiska rådets litteraturpris 2012, Merethe Lindström. De pratade om den nordiska identiteten, vad är den, hur ser den ut? Nordens framtid börjar här och nu, sa nordiska rådets president, på nordens största litteraturhändelse. Anna Liv lyssnade på seminariet ”På […][...]