Till Hans Gunnarssons favoritplatser hör hyreshusets lägenhet, där livets stora och famförallt små bekymmer låter sig beskrivas inom fyra väggar. Så lät han en stor del av förra romanen En jävla vinter utspela sig i huvudpersonen Gunnars kvart; förfester, fika med grannen, ångesttimmar eller bara vanligt tidsfördriv. När han nu lägger en ny titel till […][...]

I Sverige har vi blivit bortskämda med författare som skickligt låter sitt språk spegla innehåll och karaktärer i sina böcker; språket har blivit en allt viktigare del i gestaltningen. Bland många andra kan man räkna upp Jonas Hassen Khemiri, Nikanor Teratologen, Lotta Lotass, Marjaneh Bakhtiari, Gabriella Håkansson som exempel. Inom dramatiken Lars Norén, Stig Larsson […][...]

”Att skriva dikt efter Auschwitz är barbariskt, och detta fräter också på insikten varför det blivit omöjligt att skriva dikter i dag …” Så uttryckte den marxistiske filosofen Theodor W Adorno sig år 1949. Efterkrigstidens författargeneration präglades av misstro mot de stora berättelserna. Språket hade blivit en disciplinerande och förtryckande apparatur som betraktades som […][...]

När jag slår mig ner för att skriva min gästrecension på dagensbok.com är det den trettonde december, det är ramsvart ute trots att klockan är kvart i fyra på eftermiddagen och jag är helvetiskt förkyld. Det folk pratar om på jobbet är Dagens Nyheters artikelserie om landstingens sammanbrott. I lördags var det fyra timmar Tema […][...]

Det här är jättesvårt. Jag gillar inte lyrik. Det saknas handling, mening, substans på något sätt. Jag har inte tålamodet att sitta och fundera över en text och försöka förstå det djupa i tre rader med bokstäver som ordnats i någon slags systematik. Vanligtvis. Men det är bra och spännande med nya saker. Extra spännande […][...]

Eva Ribich andra diktsamling Du är den ende mitt hjärta har velat utkom för drygt ett år sedan, så det kan verka omotiverat att recensera den först nu. Men eftersom Ribich och hennes diktsamling förtjänar mer uppmärksamhet än de hittills har fått så är det bättre att recensera sent än aldrig. Första gången jag kom […][...]

Så in i helvete uppriktig är han. Gång på gång. Gardell hymlar aldrig. Hans historier handlar om människor som befinner sig i samhällets gråzon, människor som på ett eller annat sätt inte finner någon naturlig plats i det mönster av normer som vi dagligen omges av – i och utanför hemmet. Gardell ger dem ett […][...]