Har du nån gång sett ett lejon i bur? Har du sett hur det går fram och tillbaka längs gallret, fram och tillbaka… Det här är första gången jag på allvar läser Rainer Maria Rilke. Den modernistiske poeten har varit död i 95 år. Men trots att många av hans dikter är ännu äldre är […][...]

Så definieras termen etyd. Musiktermer återkommer i Lars Gustafssons (1936–2016) sista diktsamling Etyder för en gammal skrivmaskin och tillför många betydelser när man förstår dem. Redan i titeln lägger han pianots klaviatur på skrivmaskinens. Gustafsson tänker på saker, tittar på saker, kommer ihåg saker. Det är ofta lättsamt, eller rättare sagt: inte särskilt esoteriskt, fastän […][...]

Det har kommit en hel del böcker om det Johan Svedjedal kallar ”engagemangets årtionde” (ungefär 1965 – 1975) de senaste åren. Det är kanske inte alltför våghalsigt att gissa sig till anledningen: Den där periodens Allt är möjligt-mentalitet står i ganska skarp kontrast till dagens politiska debatt. Eller? Hur långt är det egentligen mellan 1968 […][...]

Det här är inte en bok utan (som titeln anger) tre korta klassiker ur Lars Gustafssons digra produktion. Samlingen börjar med Tennisspelarna (1977) som har en inledande text av Sigrid Combüchen, fortsätter med En biodlares död (1978) med förord av Anders Olsson och avslutas med En kakelsättares eftermiddag (1991) vars förord är skrivet av Anna […][...]

Award season!!! Jag försöker se så många av de nominerade oscarsfilmerna som möjligt innan den stora galan. Tyvärr har de flesta varit rätt svaga (några riktigt usla) men det känns ändå värt att ha sett dem så jag kan hänga med i (fantastiska) Ellen Degeneres skämt till fullo. När det gäller den litterära prissäsongen verkar […][...]

För något år sedan läste jag Javier Marías roman Alla själar. Den handlar om en spansk akademiker som under ett år är gästlärare i Oxford, där han upplever universitetsmiljön med alla dess mer eller mindre bisarra personligheter i form av tankspridda eller arroganta professorer, institutionaliserade vaktmästare, kavata studentskor etc. Men han upplever också en kärlekshistoria med […][...]

Det har alltid funnits något flyktigt och rastlöst i Lars Gustafssons skrivande. Vissa har blivit otåliga inför det, som Olof Lagercrantz. Redan i slutet av 60-talet tyckte han att det var dags för herr Gustafsson att skapa något av dignitet. Men försök till storslagna mästerverk har, tack och lov, uteblivit (kanske med reservation för 70-talskvintetten […][...]

Daniel Svensson har debuterat med diktsamlingen I väntan på nästa promenör. Den består av 29 korta dikter, var och en får plats på en egen sida. Det är lyrik som skulle kunna beskrivas på samma sätt som Daniel Sjölin i TV-programmet Babel nyligen presenterade Lars Gustafssons diktning: ”ett stycke gammaldags poesi av den läsbara sorten”. […][...]

Atlantis utgivning av Lars Gustafssons Förberedelser till flykt och Det sällsamma djuret från norr (under samlingsnamnet Fantastiska berättelser) är antingen pinsamt otidsenlig eller genialiskt rätt. Den ohejdbara fantasirikedomen, det existentiella djupet och det storslagna anspråket i Gustafssons noveller – försöket att säga någonting om människans villkor i historien och universum – är så långt man […][...]

Det är människoöden som griper tag. Känslan av att det kunde ha varit jag, eller tacksamheten över att det faktiskt inte var jag eller någon av de mina denna gång, tar ibland ett sådant grepp om en att det är svårt att lämna händelsen bakom sig. Detta är ju ett kriminaljournalistikens genregrepp för att fånga […][...]