I januari 1922 tog de allra första kvinnliga ledamöterna plats i Sveriges riksdag. De var fem. Fyra av dem kom från liberalerna och socialdemokraterna och hade varit med och kämpat för kvinnlig rösträtt. Den femte representerade högern, dåvarande Allmänna valmansförbundet, nuvarande Moderaterna, ett parti som varit emot kvinnlig rösträtt och inte ens tillåtit kvinnliga medlemmar. […][...]

”En sann kriminalhistoria” är underrubriken till Mian Lodalens roman Lesbiska ligan, och fast jag egentligen vet vari det så kallade brottet består, går det inte att helt skaka av sig förväntan. ”Kriminalhistoria”, då måste det väl ändå komma till något riktigt brottsligt, våldsamt, otäckt? Det otäcka ligger på ett annat plan. Istället är här vardag, […][...]

Feminismen brukar man prata om som ett antal vågor. Första, andra och tredje, kanske även fjärde och femte. Som den första räknas i alla fall kampen för kvinnlig rösträtt kring förra sekelskiftet. Men innan dess då? Var det ingen som kom på tanken att kvinnor och män borde ha lika mycket att säga till om […][...]

Den hemliga gåvan är den andra boken jag läser av författaren. Den första boken Den franska fotografen var så bra att jag var rädd att bli besviken på denna, men det behövde jag inte vara orolig för. Tycker att denna bok till och med var snäppet vassare. Det märks att Natasha Lester tar sitt research-arbete […][...]

I en låda med all möjlig bråte förvarar jag en gammal sjuksköterskebrosch, som varit min mammas. Hon utbildade sig till sjuksyster på Sahlgrenska runt 1940. På den tiden bodde man fortfarande på elevhem, bar blåvit uniform med stärkkrage samt en liten hätta på håret som kronan på verket. Den strikta hierarkin yrkesgrupperna emellan var ingenting […][...]

1100-tal, Frankrike och England. En flicka som är så lång och ful att det är sorgligt. Men intelligent är hon, och driftig. Förskjuten av den drottning hon beundrar och – faktiskt – älskar finner hon sig redan som sjuttonåring som priorinna i ett nedgånget kloster där nunnorna svälter och snart skjuter hon sina egna sorger […][...]

Har du aldrig någonsin befunnit dig i ett sammanhang, kanske på en skolgård, i en idrottshall eller kanske på en revyscen, där något ljushuvud stoppat upp ett par bollar under tröjan och sagt sig vara Dolly Parton? Grattis. Jag tror ändå att du hör till en minoritet. Eller kanske till en yngre generation? Jag hoppas […][...]

Elin Wägner kom med en fläkt av den stora världen till lilla Berg utanför Växjö. 1925 lät hon uppföra sitt drömhus Lilla Björka (ritat av Carl Bergsten, pennan bakom Liljevalchs konsthall och Göteborgs Stadsteater), som så småningom blev hennes fasta punkt i livet. Elin hade emellertid inte helt lätt för att passa in på bondlandet. […][...]

När jag skriver den här recensionen hörs Sveriges Radios kanal P1 i bakgrunden. Programmet som sänds heter Plånboken. Där berättas om hur lätt vi kan råka ut för bedragare på internets köp- och säljsajter. Undrar vad bakgrunden till bedragarens handling är, tänker jag. Ligger det ekonomiska bekymmer i botten? Har hen skulder? Barn som behöver […][...]

På senare år har man kunnat konstatera att de nazistiska kvinnorna spelade en mer aktiv roll i det tyska krigsmaskineriet än man tidigare anat. Även om regimen önskade se de tyska kvinnorna “kedjade” vid spisen, gjorde kriget det nödvändigt att också den kvinnliga arbetskraften nyttjades inom jordbruket, på fabriker och kontor, i koncentrationslägren etcetera. I […][...]