Plötsligt befinner jag mig nästan hundra år tillbaka i tiden när jag läser Annika Åmans debutroman Lumpänglar (2022). I svenskspråkiga Österbotten, i fabriksområdet ”Masunin” i min egen hemkommun. I ett myller av människor och omvälvande händelser. Tiderna oroliga, fattiga, såriga efter första världskriget och inbördeskriget i Finland. Så som alltid när omvälvningar sker påverkas kvinnor […][...]

Kulturjournalisten och författaren Ellinor Skagegård låter oss i sin nya biografi Quelqu’une: Berättelsen om Märta Lindqvists otroliga liv möta en människa av kött och blod, som tampas med spörsmål som också en nutida människa kan känna igen sig i. Hon är förälskad, får sitt hjärta krossat, vänstrar med gifta män, älskar flärd, är  nöjeslysten, rastlös […][...]

Det är 1920-tal och den blyga skogshuggardottern Hilma spenderar några sommarveckor hos sin kusin i Västerbottens inland. Trots sin enkla bakgrund och trots föräldrarnas skepsis har Hilma kunnat utbilda sig till småskollärare, tack vare att hennes egna lärare uppmärksammar hennes fallenhet för studier. Hon har precis avslutat sitt första skolår som lärarinna när hon blir […][...]

Yvonne Hirdman är en överdängare på att kombinera enskilda öden med intressanta tidsskildringar. Hon har vid det här laget hunnit finslipa sin teknik med Det tänkande hjärtat, boken om folkhemshjältarna Alva och Gunnar Myrdal och kanske i synnerhet med Augustprisbelönade Den röda grevinnan, där hennes allt annat än alldagliga, kosmopolitiska mamma gör sig förträffligt som […][...]

I min gröna ungdom var jag en kortare period aktiv som flyglotta. Det innebar att man satt uppflugen i särskilda luftbevakningstorn (snarlika ornitologernas) och förväntades identifiera och nedteckna de flygplansmodeller, som förhoppningsvis kom i ens synfält. Eftersom det mestadels rörde sig om propellerplan antar jag att uppgiften var tämligen identisk med den som flyglottor utförde […][...]

Ingela ärver sin mors garderob och det är ett arv som förpliktigar. Modern Ruth var borgmästarinna i Mjölby och har sparat i stort sett allt i klädväg sedan 1930-talet och omfattningen är överväldigande. Hon säljer enstaka plagg, bär andra och skjuter besluten på framtiden tills hon en dag äntligen tar fram allt och börjar gå […][...]

I januari 1922 tog de allra första kvinnliga ledamöterna plats i Sveriges riksdag. De var fem. Fyra av dem kom från liberalerna och socialdemokraterna och hade varit med och kämpat för kvinnlig rösträtt. Den femte representerade högern, dåvarande Allmänna valmansförbundet, nuvarande Moderaterna, ett parti som varit emot kvinnlig rösträtt och inte ens tillåtit kvinnliga medlemmar. […][...]

”En sann kriminalhistoria” är underrubriken till Mian Lodalens roman Lesbiska ligan, och fast jag egentligen vet vari det så kallade brottet består, går det inte att helt skaka av sig förväntan. ”Kriminalhistoria”, då måste det väl ändå komma till något riktigt brottsligt, våldsamt, otäckt? Det otäcka ligger på ett annat plan. Istället är här vardag, […][...]

Feminismen brukar man prata om som ett antal vågor. Första, andra och tredje, kanske även fjärde och femte. Som den första räknas i alla fall kampen för kvinnlig rösträtt kring förra sekelskiftet. Men innan dess då? Var det ingen som kom på tanken att kvinnor och män borde ha lika mycket att säga till om […][...]

Den hemliga gåvan är den andra boken jag läser av författaren. Den första boken Den franska fotografen var så bra att jag var rädd att bli besviken på denna, men det behövde jag inte vara orolig för. Tycker att denna bok till och med var snäppet vassare. Det märks att Natasha Lester tar sitt research-arbete […][...]