Ann Söderlunds nya bok består av 24 krönikor där vitt skilda ämnen, från Anna Anka till sex, till loppisberoende och pappor som kan tala med prinskorvar avhandlas. Det är självutlämnande och framför allt underhållande. Den röda tråden är Anns filosoferande. Krönikesamlingar är perfekta att ta fram när man har kort tid på sig att läsa: […][...]

Redan innan 00-talet nått sitt slut var vi fullkomligt nedlusade med listor över vad det egentligen gått ut på. Tusen svenska klassiker satte klassikerstämplar på titlar från 2009 redan under hösten. Men vilken etikett ska vi klistra på 00-talet? Den frågan ställer Anders Rydell i inledningen till antologin Noll Noll i ljuvligt pastor Janssonsk stil […][...]

Våren har äntligen kommit till Norrland. Det ryktas om krokusar och solen värmer på kinderna. Jag läser Jorden snurrar bara framåt, Helena von Hofstens tredje bok. Det är en samlingsbok av von Hofstens blogginlägg, radiokrönikor, debattinlägg och anteckningar. Odaterade, utan källa. Texterna bara är, var och en för sig och tillsammans. För Jorden snurrar bara […][...]

Gun-Britt Sundströms nya textsamling, Bitar av mig själv, kan man uppskatta redan för det faktum att den listigt följs åt av en nyutgåva i pocket av hennes mest välbekanta roman, ”förhållanderomanen” Maken från 1976. Det var väl banne mig på tiden. Sundström är kanske inte fullt så känd som hon förtjänat – och jag vågar […][...]

Det kan vara svårt att definiera relationer mellan författare. Både över huvud taget och på ett sätt som passar in i vårt datasystem. Jag velar onekligen när jag ska lägga in antologin Får man vara lite tilltalande i det här samhället? Det är ju Marianne Hööks texter det är fråga om. Samtidigt är det omöjligt […][...]

Det här är Christer Hermanssons samling av notiser, debattartiklar och krönikor som publicerats i tidningar och tidskrifter åren 1989–2007. Texterna är nyredigerade och för första gången samlade i en volym. Christer Hermansson står med fötterna i två olika läger. Å ena sidan är han legitimerad bibliotekarie och kulturchef i Strängnäs kommun, å andra sidan är […][...]

Jag: ”Du vet när det är som författaren talar direkt till dig, jag menar när du läser? Tilltalet.” Min vän C: ”Ja..?” Jag: ”Så är det nu.” C: ”Okej. C’est bien, très bien.” Jag tummar på Invasion!. Omslaget: En himla massa grejer. Pilar och pingviner, gågubbar och rulltrappsymboler, en sax, gubbe droppar bomb i papperskorg(?). […][...]

Målgruppen kunde inte vara tydligare: utschasade småbarnsmödrar med för lite tid och för lata män. Hamberg skriver små lättviktiga texter och roliga kommentarer om livet som småbarnsmamma; som del i det heteronormativa förhållandet; som 35-åring som ska försöka hinna med precis allt samtidigt. Till en början känns det mest bara tröttsamt. Det är inte direkt […][...]

Johan Johansson är gammal punkare (även om KSMB tydligen startade som ett skämt, enligt boken) och är en man med cred i diverse musikkretsar. Han är polare med Stefan Sundström och har hjälpt Lars Winnerbäck tidigt i karriären. Orsaken till att den är boken kom till är enligt författaren själv att han brukade maila diverse […][...]

Det är med höga förväntningar som jag ger mig på Bodil Malmsten. Nu efteråt så önskar jag att jag skulle ha låtit bli att läsa boken och sedan hyllat den till skyarna för att det är Bodil Malmsten. Det hade varit ganska lätt gjort, förpackningen är fantastisk, pappret tjockt och skrovligt, känns lyxigt och bilderna […][...]