En dag i augusti försvann en man. På en helg hade han gett sig av med tåget till kusten; resan dit tar en halv dag. Man hörde aldrig mer av honom. Polisanmälan och efterlysning i tidningar gav inget resultat. Så börjar Kobo Abes Kvinnan i sanden från 1962 som nu har återutgivits på svenska i översättning […][...]

Min bror mejlar mig från Tokyo: nu blommar körsbärsträden. Det är en japansk högtid. Jag tänker att nu, nu åker jag dit, men bankkontot är ytterst tveksamt och jobbschemat säger bestämt nej. Jag var i Japan för första gången i höstas, när min bror gifte sig. Men jag har också varit där många gånger, i […][...]

September porlar snabbt förbi. Inte så mycket för det eviga regnandet som för efterlängtat besök av lillebror med tillhörande japansk svägerska. Min bror är sedan sex år bosatt i Tokyo och verksam som animatör (fina, mörka Tekkon Kinkreet finns på svensk dvd, med tjusigt beröm av brodern på kommentarspåret, minsann). Mycket cool karriär och kanske […][...]

Hur recenserar man något man inte riktigt förstår? Det finns konstformer – modern dans och bildkonst till exempel – där det känns helt okej: man kan förstå något icke-verbalt på ett annat plan. När något är verbalt men icke-logiskt blir det svårare. Texten finns där, men undanflyr en. Det går inte att släppa att den […][...]

Örjan skrev en gång väldigt träffande om hur en novellsamling ska avnjutas som en ask praliner. I så fall är Icke brännbara sopor den där asken som man sparat långt sedan chokladen är slut för att man i något svagt ögonblick tänkte att den kunde vara bra att förvara småsaker i. Nu finns där en […][...]

Vad betyder ett ansikte? Allt. Åtminstone för den som förlorat det, och som inte kan få tankarna att kretsa kring något annat än det förlorade. Forskaren och jag-berättaren i Kobo Abes roman En annans ansikte har fått sitt ansikte vanställt bortom all igenkänning i en laboratorieolycka. Som bandagerat monster kan han inte längre fungera på […][...]