Vi stod en stund tysta och försökte föreställa oss denna jättelika elefantfot, bilden av härdsmältan, en blandning av kärnbränsle, kontrollstavar, sand och betong i en lavaliknande stelnad massa. När den först påträffades av Kurchatovinstitutets komplexexpedition (en liten grupp fysiker som kröp omkring i radioaktivt damm bland ruinerna, med munskydd av bomullstyg) strålade den hundratals sievert […][...]

”Peak oil”, den punkt där användningen av fossila bränslen nått sin höjdpunkt för att sedan sjunka, har debatterats flitigt de senaste åren. Men ”peak kärnkraft”? Enligt entusiasterna står vi ju bara i början: Snart kommer ny teknik att triumfera. Snart kommer kärnkraften att vara ekonomiskt lönsam. Snart kommer den att vara idiotsäker. Fast det har […][...]

Ett par år efter Tjernobyl-katastrofen medverkade en vän till mig, då åtta, nio år, i ett radioprogram som inleddes med ”den dagen kommer Lisa aldrig att glömma” och handlade om hur katastrofen påverkade oss i Sverige. Men eftersom katastrofens inverkan även i de mest nedsmutsade delarna av Sverige (vilket skall vara norra delen av Gästrikland) […][...]

Att någonting är ”historiskt” hör man ofta nu för tiden. Inte minst i sammanhang som man med stor säkerhet kommer att ha glömt om ett år. Jag undrar just hur ofta folk har tänkt det om vad som i efterhand verkligen framstår som historiskt? Något som förändrat oss i grunden? Vad som nu gjort det? […][...]

Utgivningsdatum för Elin Lindqvists reportagebok Fukushimas färger är den 11 mars – på dagen ett år efter katastrofen i Japan 2011: jordbävningen, den väldiga flodvågen som utplånade hela städer och byar längs den nordöstra kusten och haveriet i kärnkraftverket Fukushima Daiichi. Lindqvist var på plats i de drabbade områdena en vecka efter katastrofen och i […][...]

Nu skall vi tala om kärnkraft. När kärnkraftsdebatten rasade som mest i Sverige skrev Povel Ramel en låt som hette ”The nej tack jump” – Nej tack till kärnkraft. På sitt vanliga ordvitsiga sätt häcklade han kärnkraftsförespråkarna, och ställde mot kärnkraften ett antal fyndiga alternativ: ”Jordkraft – Ja tack! Gräskraft – Ja tack! Burkkraft – […][...]

Det finns mängder av böcker som man önskar aldrig hade behövt skrivas. Elena Filatovas Tjernobyl, dagbok från spökstaden är en av dem. I boken finns reportage och bilder från hennes besök i Tjernobyl och området runtomkring. Det är ett öde område på cirka tio gånger trettio mil. På "betryggande avstånd", cirka 150 mil från Tjernobyl, […][...]

I år är det 25 år sedan världen stod på randen till att bevittna en enorm härdsmälta i det amerikanska kärnkraftverket Harrisburg/Three Mile Island. Under ett par dagar var det osäkert om vetenskapsmän, tekniker och myndighetspersonal skulle klara av att hantera kärnkraftens baksida. Med en mycket god portion tur lyckades de slutligen bemästra situationen, och […][...]

Kärnkraften ska avvecklas i Sverige. Så har svenska folket bestämt i en folkomröstning. Iallafall de som då var gamla nog att få rösta. Men politikerna har skjutit och skjutit på verkställandet i över 20 år. Och kommer nog att fortsätta så ett tag till, vad det verkar. Vilken framtid har då kärnkraften? Svaret på den […][...]