När jag var yngre än vad jag är nu skrattade jag högt åt allt möjligt. Fiskpinnar, byxor, bajs, fula foton på Lunarstorm, mina husdjur. Det mesta var väldigt roligt då. På äldre dar har jag blivit betydligt mer kräsen, och det är inte lika lätt att brista ut i ett gapflabb. Jag kan till exempel […][...]

Många människor vet vem Karl Marx är, men få har i dagens läge läst något av vad han har skrivit. Det gäller inte minst Marx’ ekonomiska tänkande – det område som kanske låg honom själv närmast om hjärtat. Få ekonomer bryr sig väl dock i dagens läge om vad gamle Marx hade att säga om […][...]

Jag tänker börja den här recensionen på ett sidospår: Judas. Ni vet han som förrådde Jesus. Oavsett vad man tror om Jesus kan vi ju vara överens om att sälja ut en vän till att bli avrättad är en rätt rutten grej. Men å andra sidan, ur Bibelns perspektiv – om inte Jesus blivit korsfäst, […][...]

Det värsta med att ha historia som huvudämne är att folk gärna tar för givet att man ska kunna förklara saker lite så där i förbifarten. Helst revolutioner. Och jag har svårt att komma på något som är så svårt att förklara som revolutioner. Ta varje enskild individs komplicerade och motsägelsefulla varande och multiplicera det […][...]

På sätt och vis är det farligt att komma med sådana här böcker, om folkkära och hyllade författare i allmänhet och om Astrid Lindgren i synnerhet. När det utöver storheten dessutom gäller barnlitteratur är det lätt att man som läsare, istället för att engageras, värjer sig mot det som av ren försvarsmekanism. För att få […][...]

”Att skriva dikt efter Auschwitz är barbariskt, och detta fräter också på insikten varför det blivit omöjligt att skriva dikter i dag …” Så uttryckte den marxistiske filosofen Theodor W Adorno sig år 1949. Efterkrigstidens författargeneration präglades av misstro mot de stora berättelserna. Språket hade blivit en disciplinerande och förtryckande apparatur som betraktades som […][...]

Den här gången undersöker Alain de Botton begreppet statusstess. Boken vill ge tröst åt alla som är drabbade och rädda om sin status. För individen är statusstress något ont, enligt de Botton, och i dess värsta form ett samhällsproblem. Utgångspunkten är att vi alla är i behov av bekräftelse från vår omgivning, som ofta förenklar […][...]

Ryssland i början av 1870-talet var ett land i upplösning. Samtidigt som man försökte ta klivet in i industrialismens 1800-tal och bli en modern europeisk stormakt levde fortfarande stora delar av befolkningen kvar i medeltiden. Man hade sett revolutioner och hört om ideologier utomlands, men det Heliga Ryssland levde fortfarande under tsar och kyrka. Gott […][...]

När namnet Karl Marx nämns brukar det sällan leda till en särskilt opartisk diskussion. Antingen hatas och förkastas mannen och hans verk, eller så avgudas han – det verkar inte finnas mycket till utrymme där emellan. Diskussioner om och läsningar av Marx verk brukar allt för ofta sluta i en diskussion om huruvida kommunism var […][...]

Alla har väl hört talas om de omtumlande åren i slutet av 1960-talet, kanske särskilt då 1968. Ett globalt uppror, världsrevolutionen, verkade stå för dörren. Här i Sverige ockuperade studenterna sitt eget kårhus (till vilken nytta kan man ju fråga sig). I andra delar av världen var upproret desto mer intensivt. Ett av länderna i […][...]