Det är bara tisdag och två 10-poängare har redan recenserats! I går skrev Oscar om Pojken som fann en ny färg och jämförde läsupplevelsen med favoritromanen Vägen. Idag skriver jag om Jessica Kolterjahns fantastiska bok om Karin Boyes tid i Berlin. Den utspelar i början av trettiotalet när nazismen fick fler och fler anhängare. Boye såg med […][...]

“Jag är dränerad på liv.” Jag fick nyligt ett litet anteckningsblock från min vän och bokbloggarkollega Emeli. Det står “Writers I met and liked” på det svarta omslaget och under tiden jag läser Jessica Kolterjahns roman om Karin Boye tänker jag på hur perfekt detta block passar för att skriva ner citat och tankar under […][...]

Märk: Vanja (fullständigt NAMN: Brilars Vanja Essre Två) kommer med TÅG till STADEN Amatka, längst ut vid KANTEN av civilisationen. Hennes SYSSELSÄTTNING där är att prata med MEDBORGARE för att undersöka intresset för HYGIENPRODUKTER från det något rikare Essre, där man specialiserat sig på sådant. Hon märker Amatka: en GRUVA, en kall och gråskitig STAD […][...]

Att översätta innebär alltid en form av övergrepp, skriver Ann Jäderlund i efterordet, och visst är det så. Det var länge sen jag läste Dickinson, men när jag läst denna version och sen lite engelska och sen återvänt till denna igen, så tycker jag ändå att Jäderlund förhållit sig väldigt trogen originalet. Gång på gång […][...]

Novellen Med strömmen är från början publicerad i novellsamlingen Främlingarna (1903). Jag har inte läst hela novellsamlingen men tänker ändå att Med strömmen passar bra in på titeln Främlingarna. I Novellix klassiker-fyra ingår, förutom Med strömmen, Ett dockhem av August Strindberg, Selma Lagerlöfs, Spökhanden och Ella gör sig fri, av Karin Boye. Förlaget skriver själva […][...]

I Karin Boyes klassiska novell iscensätts den känslomässiga frigörelsen från ett äktenskap. Det är förstås ingen slump att den ingår i samma serie noveller som August Strindbergs Ett dockhem, eftersom Boyes noveller också kretsar kring äktenskap, och framför allt kvinnors roll och vara i detta. Här rör sig Karin Boye in mot de slentrianmässiga relationernas […][...]

Omslaget till Regnet och gräset är ett svartvitt foto med den där distinkta touchen av skivomslag från sjuttiotalet, som vi som inte levde då tycker så mycket om att retrofiera. Över den långhåriga hippietjejens ögon sitter två skimrande snäckskal. Som hindrar henne från att se? Eller som inte låter henne se något annat. Jag läser […][...]

Hur recenserar man Thomas Manns Bergtagen, en av 1900-talets centrala romaner, jämbördig med Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt (för att nu bara ta ett exempel)? Vad är möjligt att säga som inte redan är sagt? Ett bidrag vill jag åtminstone göra. Jag vill slakta en helig ko. Jag hävdar följande: Bergtagen […][...]

”I den segrande modernismens historieskrivning tycktes Spektrum ha skött sina investeringar oklanderligt”, konstaterar Johan Svedjedal i inledningen till Spektrum. Den svenska drömmen. Tidskrift och förlag i 1930-talets kultur. På bara några få år, 1931-35, publicerade tidskiften och förlaget så många modernistiska föregångsfigurer att det ”liknar nästan ett facit till en tentamen över trettiotalets viktiga intellektuella”. […][...]

I dessa spalter kunde man för någon vecka sedan (18/7) läsa en recension av en analsexpraktika, dvs. en handbok i analsex. Författaren gav tips på allehanda tekniker och ställningar och berörde de olika tabun som finns kring detta slags sex. Det är hemligt och förbjudet, och som bekant smakar ju förbjuden frukt bäst. Att en […][...]