Jennette McCurdys bok Jag är glad att mamma dog, med sina klara färger och en bild av Jenette som håller i en rosa urna är en bok man lägger märke till. Ännu mer uppseendeväckande blir nog skildringen för den som vuxit upp med Nickelodeons iCarly, eller barnskådespelare generellt. McCurdys bok är ett viktigt vittnesmål av […][...]

Vildhavre – sista brevet till pappa av Otto Gabrielsson är en stark läsning. Redan bokens omslag med fotografiet av ett litet barn som går med ryggen mot betraktaren ger mig känslor av att här handlar det om ett barn som inte blir, blivit sedd. Boken är en brev- och dagboksroman som författaren riktar till sin […][...]

Boken SuomiFinland II. Sista striden är fortsättningen på SuomiFinland I (2016). Den förra boken läste jag med stor behållning. Den var tunn men alert och vass. Jag brukar läsa Jörn Donner med ett visst intresse för det finns ingen annan skrivande kulturpersonlighet med hans erfarenhet, egocentriskhet, bredd och vidd i Finland. Hans erfarenheter och kunskaper […][...]

Huvudpersonen Moa på några och tjugo i romanen Jag ska egentligen inte prata om det här jobbar på ett underbemannat vårdhem i Stockholmstrakten. Moa skriver och drömmer fortfarande om teater och böcker. Under tiden jobbar hon för brödfödan. En kvinnodominerad arbetsplats med stress och press och stort ansvar över liv och död bland allehanda ”klienter”: […][...]

Två män. Far och son. Den ena gammal, den andre ung. Båda heter Donner och är skrivande, tänkande män. Fjorton brev från höst till vår. Fjorton långa texter om åldrande, döende, skrivande, barndom, manlighet, släktskap, läsning och ord, politik, tobaksrökning, utlandsvistelser, arbete och framtid. Boken börjar med ett brev på hösten 2017 där Rafael Donner […][...]

Människan är ett känsligt djur av Rafael Donner består av fjorton essäer. I prologen berättar författaren om röster inuti sitt huvud och bjuder in till en dialog om ”det känsliga djuret människan”. Donner skriver självbiografiskt och urskuldar sig över sina ringa – tjugosju – år. I första essän Svaghet redogör han för när han filmar […][...]

Kändisar är som ett släkte för sig, och vi älskar att läsa om dem. Ibland är det som att vi aldrig kan få nog av dem faktiskt. Inte är de som oss heller. Rör sig i en egen spännande värld där andra kändisar finns. Sitter i intervjuer dagarna i ända, åker limousine eller åtminstone inte […][...]

Den provokative skräck-, äckel- och glamourkungen Bret Easton Ellis är tillbaka med en ny roman – som tyvärr inte känns särskilt ny. Enligt förlagets baksidestext är det ett slags fristående uppföljare till debutromanen Less than Zero (på svenska Noll att förlora från 1986) och följer upp samma persongalleri – 25 år senare. Miljöerna är desamma […][...]

I den andra delen i serien om journalisten Berit Hård, Förkunnaren, handlar det om kändisskap och konsekvenserna av det. Vi möter Lotuz af Love, en artist som förespråkar fred och kärlek. Han bleker sitt hår vitt, klär sig i vita särkar och uppmanar sina fans att söka efter ljuset inom dem. Berit Hård får jobbet […][...]

August Strindbergs En dåres försvarstal är en av den svenska litteraturens starkaste romaner. Att begå ett sådant karaktärsmord på Siri von Essen utan att för ett ögonblick antyda att det går att inta ett annat, mer rättvist, perspektiv ger en säregen läsupplevelse. Kanske är det en dåre som talar men andra röster saknas så det […][...]