Det finns uppenbarligen en föreställning om att det är skillnad på konst och konst, skillnad på olika kulturyttringars verkliga betydelse för människor. Det finns enligt den föreställningen de musiker som skapar konst, och så andra musiker som skapar konsumtionsprodukter i form av musik som hamnar på listorna. Som om detta i sig skulle innebära en […][...]

24 minuters tunnelbaneresa från T-centralen ligger Blackeberg, en femtiotalsförort i västra Stockholm, som de flesta bokläsare känner till ganska väl. För det var just där, i Blackeberg, som den moderne vampyren gjorde sin Sverige-entré. Då var det tidigt åttiotal och förorten var ingen trevlig plats för den mobbade pojken Oskar. För läsaren däremot blev hyreshusen […][...]

Det kalla kriget har onekligen blivit lite varmare de senaste åren utan att det har så mycket med militär upprustning i Ryssland att göra. Nej upptiningen av den långa konflikten finner man snarare i fiktionens värld än i den verkliga för där har den ju nästan gått och blivit trendig. När författaren Thomas Engström slår […][...]

Det är svårt att inte få den gamla slagdängan om hur verkligheten överträffar dikten i huvudet när man läser journalisten Christoph Anderssons bok om den östtyska säkerhetstjänsten Stasis relationer med Sverige. Intrigen känns ofta som hämtad från en James Bond-film – ibland faktiskt som en Bond-film på LSD. Bara baksidestexten skulle räcka till kanske sju […][...]

Inte alla debutanter är så erfarna som Naima Chahboun. Okunskapens arkeologi må vara hennes första egna diktsamling, men hon har tidigare medverkat i antologier och inte minst stått på scen med sin poesi. Det hörs också. Det finns en språklig lekfullhet i Okunskapens arkeologi, en förtjusning eller en torr ironi över hur orden och ljuden […][...]

Jag vet inte hur många kollegor Magnus Montelius kan tillräkna sig när han nu debuterat som svensk deckarförfattare, men han behöver i alla fall knappast känna sig ensam på deras årliga firmafest. Som läsare blir man kanske inte heller helt till sig över att det kommit ännu en debutant. 340 sidor senare är jag emellertid […][...]

Simone de Beauvoir kan kännas lite inaktuell idag men efter att jag har läst Mandarinerna har hon för mig blivit raka motsatsen. Trots sina 67 år känns denna roman högaktuell med sin skildring av svajiga politiska strömningar och sin intima beskrivning av människan. Romanen är en klassiker som utan överdrift kan betraktas som en av […][...]

Det finns en uppenbart komisk dimension i den sorts nationalmonument Vilhelm Moberg och hans romanserie Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige blivit. Vid Chisagosjön i Minnesota kan man bese ”Nya Dufvemåla”, dricka öl och lyssna på dansband under Karl Oskar-dagarna. I debatten om nutida invandring gör samtliga sidor återkommande försök att slå varandra […][...]

När jag växte upp (läs 70/80-tal) var det kalla kriget något befintligt. Det var en självklar del av vardagen genom nyhetsrapporteringar, politiska debatter och inte minst verkningslösa u-båtsjakter. Bilder av vattenkaskader orsakade av sjunkbomber har på nått sätt etsat sig fast på hornhinnan. Att det i hög grad var historia som utspelade sig var emellertid […][...]

”Tolv dagar som skakade världen” är undertiteln på Victor Sebestyens bok om revolutionen i Ungern 1956. Det låter (till skillnad från originalets ”How the Hungarians tried to topple their Soviet Masters”) en smula ironiskt. Jag har visserligen framför allt hört talas om Ungernrevolten som vänsterorienterade intellektuellas stora identitetskris, men det handlar förstås om efterspelet. När […][...]