När Jonas Ellerström kommenterar Tomas Tranströmers ungdomsdikter hänfaller han gudskelov inte åt samma okritiska blindhet som Staffan Bergsten i Ett diktarporträtt. Det ligger i sakens natur: här möter vi den unge Tomas diktning innan han 1954 utges på Bonnier och blir den fullfjädrade Tranströmer. Åren före debuten publicerar han dikter i olika tidskrifter, varav tio […][...]

Själv kommer jag i kontakt med Erik Johan Stagnelius (1793 – 1823) i samband med en skoluppgift någon gång under yngre tonåren. Dikten ”Näcken”, tydligen en hit, framstår som överdrivet bitterljuv och melankolisk. Rentav är den löjlig i sitt ogenerade ropande efter medlidande. Lyckligtvis påträffas hans nästan obefintliga biografi innan författarskapet hinner avfärdas. Vem är […][...]

De föddes samtidigt i Sodom som barn till en kossa och en dödgrävare, efter två timmars förlossningsarbete som starkt underlättades av pilsner. Därefter dök de upp mellan de fuktiga och sällan tvättade lakanen i föräldrarsängen, och saknade nästan omedelbart den varma livmodersomfamningen. De njöt av de kontinuerliga njurutsöndringarna, den obegränsade friheten från naveln fröjdade dem […][...]

Anteckningar är samtidigt hundratals och ingen bok. 222 möjliga idéer för historier som i många fall aldrig blev nedskrivna. Några genomtänkta, andra till synes nedkastade i hast, kanske i de första vakna sekunderna innan skräckvisionerna från drömmen hinner blekna. Absolut inte noveller, knappt ens sammanfattningar, ofta inte mer än en enda mening eller enstaka stödord. […][...]

I Les Murrays diktning framträder rösten hos en man som gått i konflikt med livet. Det är omsorgsfull mobbing under uppväxten. Det är modern som dör när hon föder honom. Och så hans svarta hund, depressionen. Den svarta hunden är också titeln på senaste svenska Murrayutgåvan. Murray, den bråkige och konservative bondgårdspoeten från Australien som […][...]

Jag föreställer mig Indien som ett färgstarkt och tättbefolkat land. Japan tänker jag på som ett vördnadens och skyskrapornas land. Säger någon Australien ser jag ett öde landskap med någon kaktus här och där. Med USA är det däremot en annan sak. När jag stänger ögonen och säger namnet högt dyker en mängd motstridiga bilder […][...]

När Arthur Rimbaud var 21 år gammal övergav han litteraturen. Under fem år skapade han en lyrik och ett levnadsöde som utgör en avgörande del av bilden av den utanförstående, geniala poeten. I viss mån är det ofrånkomligt att inte se sambandet mellan Rimbauds vandringar mellan Charleville och Paris och alla efterföljande poeter, författare eller […][...]