Modernismens mest kända dikt är Det öde landet av T.S.Eliot. 2022 fyllde dikten 100 år. Bakhåll förlag har givit ut den på nytt med en översättning och ett efterord av Jonas Ellerström. Det öde landet har fem delar. Den första delen De döda begravs har teman som årstidernas växlingar, bördig jord, skör växtlighet och dödande […][...]

Den som letar böcker hos Stadsmissionen eller Myrorna måste rota sig igenom åtskilliga blocklimmade laminatband och drivor av nordic noir-pockets. Men då och då dyker det upp böcker som är annorlunda, vars yttre inte är industriellt billigt komponerat eller övertydligt säljande. Titlarna från Bo Cavefors Bokförlag till exempel. Man hajar till för det avvikande formspråket. […][...]

När Virginia Woolf skriver om skrivande kan hon verka så sträng och allvarlig. I essän ”Hantverket”, som inleder samlingen Författarlivet, sammanfattar hon exempelvis författarens uppgift så här: Vårt ärende är att se vad vi kan göra med det engelska språket sådant det är. Hur kan vi sammanföra de gamla orden i nya ordningar på så […][...]

Jag väljer att ta det som en liten glimten-i-ögat-blinkning från slumpen eller författaren själv kanske, att huvudpersonen i De döda av James Joyce (som råkar vara den första bok jag läser för denna sajt) också är recensent. ”Han gjorde det nästan ännu mer för recensionsböckernas skull än för det knappa honoraret” beskriver Joyce Gabriel Conroy. […][...]

Ett porträtt av författaren som ung är romanen om Stephen Dedalus, en pojke som utvecklas till ung man i Dublin åren kring det förra sekelskiftet. Texten består av flera olika långa episoder, ibland med år emellan. Romanen, som brukar klassas som självbiografisk, har tre bärande teman. För det första fadern, som hamnar i obestånd så […][...]

När Kartago tio år efter Mare Kandres död ger ut ett album med tre serier som hon tecknade i sin ungdom, en tidig novell, samt en cd-skiva med outgivet material från de band som Kandre sjöng i så bör man kanske tolka det som en kärleksgärning. Något som man också kan förstå av Jonas Ellerströms […][...]

I år fyller tidskriften Lyrikvännen 60 år. Det firas på en rad sätt och i måndags samlades vi på Stadsbiblioteket i Stockholm för ett samtal om samtidspoesin. I panelen satt litteraturkritikern Ann Lingebrandt, poeten Athena Farrokhzad och poeten och översättaren Magnus William-Olsson. Moderator var författaren och förläggaren Jonas Ellerström. Ämnet för kvällen i den mäktiga […][...]

Idag har jag tillslut fått grepp om bokmässan. Bok & Bibliotek är lite abstrakt de första tre dagarna – söndag är lite mer avmätt och lugnare. Mässan pågår, den finns – där ute någonstans utanför här där jag sitter och skriver och äter deras förbannat sura äpplen och jag kan inte sluta, det är vad […][...]

Jag är ensam i ett hus på landet, mina grannar heter vildsvin och dovhjort. Och nyss så gick strömmen när jag skulle värma en grej i ugnen. En propp hade löst ut i ett proppskåp några hundra meter bort. Tokigt. Grejen är att jag fyller 35 år snart. Som många andra fyller, eller har fyllt […][...]

Carl Jonas Love Almqvist är väl tyvärr en av de där äldre klassikerna som sakta men säkert håller på att förpassas till historiens skräpkammare. Snart kommer han förmodligen att vara en död klassiker, i gott sällskap med samtide Atterbom. För vem läser nu för tiden Atterboms Lycksalighetens ö, eller Almqvists Det går an eller Drottningens […][...]