Aza Holmes har egentligen annat att tänka på än en försvunnen miljardär. Uppriktigt sagt har Aza Holmes över huvud taget svårt att leva utanför sina egna, ständigt vindlande tankar. Tankemonster. Monstertankar. De där som sällan vill låta henne fokusera på normala tonårssaker, som relationen till bästa vännen Daisy och hennes Chewbacca-fanfiction, skolan eller killar. Herregud, […][...]

Två saker måste jag ta reda på om de finns på riktigt efter att ha slagit igen John Greens, Maureen Johnsons och Lauren Myracles Let it snow: tekoppsgrisar och Flobies tomteby. Det förstnämnda spelar en central roll som efterlängtat husdjur på avvägar i romanens sista del (eller bokens sista berättelse?); det senare öppnar intrigen i […][...]

Maddy är sjutton år gammal och har aldrig varit utanför dörren. De enda människorna hon umgås med är sin mamma (som även är hennes läkare) och sin sköterska Carla. Hon pluggar på distans och fördriver dagarna med att läsa böcker. De få gånger det kommer en besökare till huset måste hen genomgå en noggrann hälsoundersökning, […][...]

Colin Singleton har ungefär två saker som gör honom speciell, tänker han sig. Den ena är att han är ett underbarn, som vid sjutton års ålder talar elva språk och har haft ett läsbeting på minst 400 sidor om dagen sedan han var sju. Den andra är att han har blivit dumpad av tjejer som […][...]

Allegiant börjar där Insurgent slutar och Tris, Four, Christina och resterna av en rebellgrupp som kallar sig för Allegiant ska försöka ta sig utanför staketet medan Evelyn Johnson, Fours mamma, tar efter Jeanine Matthews i äkta diktatoranda. Bortblåsta är alla falanger och system medan människorna i det som en gång varit Chicago går runt arga, […][...]

Stephen föddes osynlig. Ingen har någonsin sett honom. Sedan hans mamma dog är det bara hans pappa som vet om att han existerar, och han ger sig till känna enbart medelst underhållscheckar. Stephen beställer allt han behöver hemlevererat via nätet och tassar runt i New York. Iakttar sina grannar och människor kring favoritplatserna i Central […][...]

Jag älskar referenser, intertexter, små vinkar mellan texter. David Levithan och hans författarvänner gillar dem uppenbarligen också och rent objektivt måste man nog säga att de är en smart författarstrategi. Referenser (förutsatt att man fattar dem) får läsare att känna sig intelligenta, inne, som del av gemenskapen. Alltså räcker det med att en av huvudpersonerna […][...]

Aldrig förr har det pratats så mycket om ungdomsboken som nu. Crossover är det nya trendordet och böcker som riktar sig till yngre läsare släpps allt mer in i de litterära finrummen. När till och med Dagens Nyheter låter ungdomsböcker platsa in på sin tio i topplista, först med Cirkeln (Mats Strandberg och Sara Bergmark […][...]

Quentin Jacobsen har inte haft överdrivet mycket att göra med sin övermåttan förtjusande granne, Margo Roth Spiegelman, sedan de var kompisar som barn. En natt, några veckor innan de ska gå ut high school, dyker hon emellertid upp i hans fönster och vill ha med honom ut på äventyr. ”Tonight, darling, we are going to […][...]

Det tycks finnas en tradition att översätta titlar på ungdomsböcker minst sagt fritt och det har morrats betydligt över hur John Greens romansuccé The fault in our stars på svenska blivit Förr eller senare exploderar jag. Andemeningen är nog densamma; stilvärdet onekligen annorlunda. Originalfrasen kommer från Shakespeare – faktiskt inte Romeo och Juliet, fast i […][...]