Den avslutande delen om Lara Jean Song Covey är i vanlig ordning ett trevligt återseende, och denna gången också lite nostalgiskt. Även om Jenny Hans trilogi egentligen inte är en favorit känns böckerna lite som att komma hem. Till ett hus fyllt med ångande kakor och oändliga filmkvällar. En plats att pusta ut. I den […][...]

I uppföljaren till Jenny Hans Till alla killar jag har gillat återförenas Lara Jean med Peter, som förväntat. Margot återvänder till Skottland efter att Josh inte velat bli tillsammans igen, och Kitty är sitt vanliga glada jag. Liksom i första delen handlar egentligen boken inte om så mycket. Dramaturgin saknar hårnålskurvor. Historien i sig är […][...]

Lara Jean har skrivit kärleksbrev till alla killar hon gillat, och sedan gömt dem i en hattask. Breven, inte killarna. Hennes ena syster har precis flyttat till Skottland när breven plötsligt postas. Lara Jean måste ta reda på vad hon egentligen känner samtidigt som hon försöker förhålla sig till sin nya roll som ensam storasyster […][...]

Den första delen i Jenny Hans och Siobhan Vivians trilogi Burn for burn hade en tydlig riktning. Tonårstjejerna Lillia, Kat och Mary ville ha hämnd. Av olika anledningar. Kanske inte alltid rätt anledningar, men det utgjorde definitivt ett driv, både i tjejernas liv och i romanen om dem. Efter att hämndintrigerna kulminerat och tagit en […][...]

”Big girls don’t cry … They get even.” Den är kanske lite fånig, sentensen som pryder framsidan till Jenny Hans och Siobhan Vivians Burn for burn. Jag faller ändå pladask. Vet inte vad det är som gör hämnd till ett så evigt spännande romantema, men det är det ju. Nervigt. Lockande. Komplicerat. Tonårstjejerna Lillia, Kat […][...]