Det har gått tio år sedan massmordet på Utøya och bombdetonationen i Oslos regeringskvarter. Terrordåden var chockartade och outhärdliga för i princip alla. Därför var också förklaringsmodellen ”en ensam galning” välkommen. Många av oss kunde inte – ville inte – ta in att vårt samhälle och vår tids idéer kunde alstra ett sådant groteskt våld. […][...]