Historiens kanske största folkmord – och det är i princip helt nedtystat. Det är kanske inte så konstigt, eftersom segrarna skriver historien. Och de som genomförde folkmordet ännu idag är historiens segermakter, de som fortfarande äger den största makten globalt sett. Det handlar om kolonialismens folkmord, liksom om folkmord begångna av lokala eliter under kolonialismens […][...]

Omslagsbilden känns väl igen vid det här laget; de utmärglade männen bakom taggtråden, från det serbiska koncentrationslägret. Samma bild verkar ha fått illustrera ett flertal diskussioner på det här temat; ondska. Ondskan bakom många avskyvärda illdåd – allt från de begångna under inbördeskriget i det sammanfallande Jugoslavien, till nazisternas folkmord. Vad är då ondska? Temat […][...]

Föga anade den romerske befälhavaren över styrkorna i Germanien, Publius Quinctilius Varus, att han skulle dö i Germanien år 9 e.Kr. Än mindre anande han nog att han skulle dela detta öde med tre hela legioner av roms allra främsta soldater. Men det var precis vad som hände. Varus armé på mellan femton och tjugotusen […][...]

Hade Sverige varit USA och paret Myrdal betytt lika mycket för det landet, hade deras liv säkert filmatiserats ett antal gånger. Antagligen hade Oliver Stone försökt göra ett kontroversiellt porträtt av deras inverkan på det amerikanska samhällsbygget, antagligen hade det gjorts en mer tillrättalagd miniserie för teve. Antagligen hade man inte nöjt sig med det. […][...]

Axel Munthe var läkare. Han föddes i Oskarshamn 1857, bosatte sig senare på Capri, och fick stort inflytande på ön – som läkare, som utgrävare, som konstsamlare, som värd för allehanda besökande världskändisar, och som anläggare av byggnader och trädgårdar. Han hade dessutom en relation till Sverige-Norges kronprinsessa Victoria, en relation som var "betydligt intimare […][...]

När jag växte upp på 80-talet fick jag lära mig att Europa bestod av Väst och Öst, där västeuropeer var folk som engelsmän, fransmän, svenskar, greker och västtyskar, och östeuropeerna var… tja, ryssar av olika slag. Att Prag ligger väster om Stockholm och Aten öster om Warszawa var nånting man inte riktigt låtsades om; om […][...]

Det måste ha varit frestande för Leif Landen att sjunka djupt in i den kulturella sfär som ständigt omger karaktären Gustav III, särskilt med tanke på att han är litteraturvetare i grunden och har 1700-talet som sitt huvudsakliga intresseområde. Det hade varit enkelt att låta biografin luta betydligt mer åt kultur och humaniora än åt […][...]

Det är inte bara faraonerna förunnat att få besök på andra sidan, även i Sverige har man varit flitig med att glänta på kungars kistlock. Och man behöver nog inte ha speciellt morbida talanger för att inse tjusningen med en blick ned i historieböckernas köttsliga förlagor, om de än så har ett par, tre hundra […][...]

Att skriva om den svenska säkerhetstjänsten är viktigt. Många frågor väntar på svar i djupa arkiv och långa register men den här boken gör dessvärre inte mycket åt den saken! Boken inleds emellertid lovande med ett första avsnitt som behandlar svenska ansatser till säkerhetstjänst från 1500-talet och fram till 1900-talet vilket både är faktarikt och […][...]

”Stora” ledare föder stora drömmar eller stort hat. Så när en Ceasar, en John F. Kennedy eller en Indira Ghandi mördas, är det därför inte bara en människa som dör, utan även en symbol. Lika självklart som det kan tyckas vara, lika svårt verkar människor kunna acceptera detta faktum, en omständighet som alltid utgjort bördig […][...]