Det måste ha varit frestande för Leif Landen att sjunka djupt in i den kulturella sfär som ständigt omger karaktären Gustav III, särskilt med tanke på att han är litteraturvetare i grunden och har 1700-talet som sitt huvudsakliga intresseområde. Det hade varit enkelt att låta biografin luta betydligt mer åt kultur och humaniora än åt politik och samhälle. Men den frestelsen har Landen stått emot. Visserligen ägnas en skälig del av boken åt kulturen men den är svår att komma runt när det gäller den här aktuelle huvudpersonen. Gustav III instiftade, som bekant, den Svenska akademin och grundade bland annat den Dramatiska teatern. Han skrev även egna verk och var en flitig utövare av amatörteater. Kulturen följer kungen som en röd tråd.

Gustav III var emellertid inte bara en kulturfrämjare. Han var också en driven politiker och en stark personlighet. Politikern Gustav lyckades bland annat med att återinföra enväldet och stärka den egna makten. Hans krigiska företag gick dock inte så strålande som han drömde om. Försöken att återskapa en svensk stormakt misslyckades. Därtill var Ryssland och dess allierade allt för starka. Personen Gustav är naturligtvis svårare att få grepp om men Landens försök verkar relativt tillförlitligt. Pressen på att födas till att bli kung kombinerat med en isolerad uppfostran och ett komplext förhållande till föräldrarna påverkade honom på ett avgörande vis vilket lyste igenom under hela hans liv, menar Landen. Vidare beskrivs bland annat det ibland komplicerade äktenskapet med Sofia Magdalena ingående. Intressant är också hur lite Gustav lärde sig från sin egen uppfostran. Kronprinsen uppfostrades i mångt och mycket enligt samma mönster i närmast total avsaknad av andra barn.

Landen bygger också på ett föredömligt sätt ut biografin om Gustav och infogar både ett flertal samtida karaktärer och händelser. Naturligtvis finns Carl Mikael Bellman och Landens gamla favorit Gudmund Jöran Adelberth med liksom de utrikespolitiskt viktiga personligheterna, exempelvis Katarina II av Ryssland och Ludvig XV av Frankrike.

Landen har således lyckats med att på ett bra sätt och med de senaste källorna i bagaget skildra Gustavs kulturella ambitioner, hans politiska gärningar och hans personlighet och detta gör han utan att hela lasset lutar allt för mycket åt något håll. Landen har helt enkelt sett till helheten och det är bra.