Det måste ha varit frestande för Leif Landen att sjunka djupt in i den kulturella sfär som ständigt omger karaktären Gustav III, särskilt med tanke på att han är litteraturvetare i grunden och har 1700-talet som sitt huvudsakliga intresseområde. Det hade varit enkelt att låta biografin luta betydligt mer åt kultur och humaniora än åt […][...]