Med handen på hjärtat är det nog många historieintresserade västeuropéer som tvingas erkänna att kunskaperna om Djingis Khan, en av världens mest framgångsrika erövrare, inte står i paritet till flera andra av historiens segerrika krigare. Alexander den store, Ceasar, Napoelon med flera är sannolikt mer självklara ingredienser i den klassiska historiska allmänbildningen. Naturligtvis beror detta […][...]

Det verkar ha gått en trend i att skriva ”svarta böcker” under senare år. För något år sedan kom Kommunismens svarta bok. Tidigare i år släpptes storföretagens dito. Och nu har också Kolonialismens svarta bok kommit på svenska. Man bör väl se den här boken som ett svar på, eller kanske (som redaktören försöker hävda […][...]

I april 1975 intogs den västtyska ambassaden i Stockholm av en grupp som kallade sig ”Kommando Holger Meins”. Det var en del av den s.k. Röda Armé-fraktionen, RAF – en tysk grupp på den yttersta vänsterkanten som hade tagit till vapen mot den kapitalistiska staten. Holger Meins, som kommandot var uppkallad efter, hade nyligen dött […][...]

Med tanke på hur fort telefonerna och telefonin utvecklas nu för tiden känns den här epoken i den svenska historien långt borta. Då fjolårets mobiltelefonmodeller ofta känns som om de kom från stenåldern torde perioden slutet på 1800- och början på 1900-talet, vilken är den här aktuella, motsvara ungefär tiden för dinosaurierna. Källmaterialet är emellertid […][...]

Det är 1940, och hela Frankrike är ockuperat. Hela? Jo, hela, om vi bortser från den formellt självständiga regimen i Vichy som sitter i Hitlers knä. Frankrike har besegrats, ockuperats och kapitulerat. I London sitter Charles de Gaulle, en för de flesta fransmän helt okänd (och tillfälligt utsedd) general vars enda legitima roll är att […][...]

En duktig historiker är en som vet att inte bara använda sina kunskaper innanför universitetsmurarna utan också hur man sprider den vidare. Forskningsarbetet får inte enbart tillåtas husera bakom oglamorösa avhandlingspärmar eller i strikta artiklar riktade mot en i hög grad begränsad publik. En duktig historiker skall också klara denna tillgänglighetsprocess utan att göra avkall […][...]

Egentligen är det ju helt absurt att det ska komma en hel genre av böcker som handlar om vad som är sant eller falskt med ett skönlitterärt verk. Jag menar, det är ju det som är det fina med fiktion; att man kan berätta en historia som lånar mer eller mindre av verkliga förhållanden, men […][...]

Maffians värld är en bok som kan passa både den specialintresserade och den med mer historiskt allmänintresse. Maud Webster tar upp Italiens dramatiska historia genom maffians roll i den, genom kopplingarna till katolska kyrkan, kristdemokratiska partiet och syditaliensk familjekultur i allmänhet. Det är ur ett kulturanalytiskt perspektiv Webster granskar maffian, och det gör att boken […][...]

"Nu släcks ljusen i hela Europa" sa den brittiske utrikesministern Edward Grey, när ljusen släcktes i Whitehall kvällen då Storbritannien och Tyskland förklarade krig. "Vi lär aldrig få se dem tändas igen i vår livstid", avslutade han. Efter ett otal diplomatiska turer och ett än mer komplicerat bakgrundsförlopp var tärningen kastad. Det var Europas sista […][...]

Att läsa en människas kropp är att tolka tecken. Tecken på sjukdom, på psykiska tillstånd, kanske till och med på karaktär, på fysisk och psykisk disposition för sjukdom. Det är utgångspunkten i idéhistorikern Karin Johannissons bok Tecknen. Läkaren och konsten att tolka kroppar, och uppfattningen om denna teckenlära har sett olika ut under olika tider. […][...]